---

"Great! JUST GREAT!" skrek Sanna ursinnigt och slog handen i väggen.
"Honey please calm down..." försökte Cattie lugna henne. Sanna vände sig snabbt om och hennes ansiktsuttryck sa mer än tusen ord. Jag hade aldrig sett henne så här arg.
"WHY THE HELL SHOULD I CALM DOWN?! THE WHOLE WORLD HAVE SEEN PICS OF WHAT HAPPENED YESTERDAY!!" skrek hon och slog ännu en gång händerna i väggen. Jag så hur ont det gjorde när hon drog efter andan och hon spände hela kroppen. "Just leave me alone for a while.." sa hon med gråten i halsen och vände sig om och sprang in på vårat rum. Det krossade mitt hjärta att se henne så här ledsen. Jess hade nu brutit ihop och grät i Catties famn.
"Guys take Jess to Niall's apartment I'm gonna try to calm Sanna down" sa jag och när dem andra nickade så gick jag mot Sannas och mitt rum. Jag hörde hur ytterdörren stängdes bakom mig samtidigt som jag knackade på våran dörr. Sannas perspektiv:
Jag slängde mig på sängen och bara grät. Vad skulle jag göra? Hela värden visste vad som hände igår. Det stod i alla tidningar man kunde hitta. Vad skulle killarnas fans tycka om mig nu? Dem betydde så mycket för Liam och jag var rädd att dem skulle få honom att sluta älska mig om dem inte gillade mig. Nu var jag säkert en bråksökande hora i deras ögon.
"Darling, can I come in?" hörde jag Liams röst från andra sidan dörren säga samtidigt som han knackade.
"Mmmmm" mumlade jag in i kudden och jag hörde hur han öppnade dörren och med försiktiga steg kom fram till sängen och satte sig bredvid mig där jag låg.
"Honey, are you okay?" viskade han och strök mig över ryggen.
"Does it look like I am?" grät jag samtidigt som jag satte mig upp i sängen.
"Then tell me what's wrong" sa han och tog mina rödgråtna kinder i sina händer och strök mig över blåtiran med sin tumme.
"Well your fans pobably think that I'm only dating you for the attention and headlines by now... That I don't love you for you! That I just love the famous you! But that's not true!" sa jag och gömde mitt andsikte i mina händer innan tårarna kom.
"Hey, hey, hey! Baby look at me!" utbrast Liam och flyttade på mina händer och lyfte upp min haka så att jag var tvundgen at se honom i ögonen. "First of all: I love you and only you! And I know you love me for me. Second: I don't care what my fans think because they don't know about the things we do! They don't know how much I love you and my love for you only gets stronger everytime I see your face. They don't know about us baby and they never will!" han visste alltid vad han skulle säga för att få mig att må bättre.
"I love you too Liam! And there is NOTHING that can ever change that!" sa jag och kysste honom lätt på munnen.
"And babe, what you did for Jess yesterday was so stupidly amazing and I'm both so, so mad at you and proud of you for doing that!" sa han och jag kunde inte låta bli att flina lite.
"I would have done it for you too" log jag innan vi båda la oss ner på sängen. 

"Ehm how can I help you officer's?" hörde jag Niall säga och jag blev med änns väldigt orolig. "Stanna här tills jag kommer tillbaka, okej?" sa jag och la försiktigt ner Jess huvud på kudden. Hon bara nickade men hon såg extremt rädd ut och jag var nästan säker på att hon hört samma sak som jag. När jag kom ut i hallen så såg jag Niall stå och prata med två polismän. 

"Excuse me but what is this about?" frågade jag och klev upp bredvid Niall.

"We're looking for this woman." sa en av dem och höll upp en bild på Sanna. "We know she lives in this house you haven't seen her lately?" la han till och tittade först på mig och sen på Niall och sen på mig igen. Jag tittade oroligt på Niall och han såg inte mycket lugnare ut han. 

"Yes, but what do you want from my best friend?" frågade jag och försökte låta som om jag inte visste någonting alls. 

"I'm sorry but I'm afraid we can't give you that information miss." sa polisen som inte sagt något än.

"For god's sake! She's my best friend! Tell me why you're searching for her or we won't tell you where she is!" utbrast jag och tog ett kliv mot männen.

"Cattie!!!" halvskrek Niall och drog mig från polisen som jag bara stod ett par tre decimeter ifrån. "Can you just excuse us for a second?" la han till och dem båda poliserna tittade på varandra innan han som visat bilden på Sanna nickade.

"Thank you!" sa Niall och knuffade in mig i köket.

"WHAT THE HELL WERE YOU THINKING?!?! YOU CAN'T JUST BE RUDE TO A POLICEMAN LIKE THAT!!! ARE YOU COMPLETELY INSANE?!" gormade han och trotts att han var så arg var han lika skrämmande som en pingvinunge. 

"I know Niall! I'm sorry... I just want to know what they want Sanna for..." sa jag och tittade på honom.

"I know... so do I but I think we will make it worse for her, whatever happened, if we do like you just did!" log han och drog nervöst handen genom det blonda håret.

"Yes you're right , I'll calm down!"

"Okay, good! Let's go!" sa han och log mot mig innan vi båda gick ut i hallen där dem otåliga poliserna.

"I'm sorry it took so long but we can show you where Sanna is if you want to, sir?" sa Niall till en av dem. 

"Thank you Mr. Horan. That would be great!" log polisen och följde efter oss bort mot Liams lägenhet. 

 

"Liam, buddy, you here?" ropade Niall och öppnade dörren. Sannas väska och jacka låg fortfarande slängd på golvet innanför dörren så jag antog att dem fortfarande var här. Liam skulle aldrig lämna henne ensam efter allt som hänt.  

"Shhhhhh! Niall don't shout, Sanna's asleep!" utbrast Liam viskandes och stängde sovrumsdörren bakom sig innan han vände sig om och fick en chock. 

"Liam, these cops are looking for Sanna, so I think you should wake her up." uppmanade jag och nickade mot poliserna bakom mig och Niall. Liams ögon blev stora som tennisbollar när han såg dem och han rörde inte en fena.

"I'm sorry officer's but you'll have to come back later, she needs to sleep!" sa han och ställde sig framför dörren och han såg inte ut att vilja släppa in dem till Sanna.

"I'm afraid that's not possible" sa den längre av dem båda poliserna och tog några steg förbi mig och Niall mot Liam. "I'll have to ask you to move from the door" la han till och nu var han väldigt nära Liam.

"No!" vägrade han och rörde sig inte en millimeter trots att polisen var så nära.

"Liam, this won't help her! Please just do as he says!" bad Niall och Liam verkade förstå vad han syftade på och flyttade på sig. Till våran stora förvåning och skräck drog båda poliserna sina pistoler.

"HEY! PUT DOWN THE GUNS!" skrek Liam och knuffade bort dem båda poliserna från dörren.

"I'm afraid that's not possible. She's dangerous and we can't take any risks." sa den korta barskt och puttade bort Liam. 

"She's not! She wouldn't even hurt a fly!" utbrast Liam och slog förtvivlat ut med armarna.

"I'm sorry but we don't take any risks." muttrade den korta innan han nickade åt den långa som sparkade upp dörren och dem stormade in i rummet. 

"Sanna Nordstroem! You're under arrest for the kidnapping of Jessica Hansson! Get up and show us your hands!" gormade den kortare och båda pekade sina pistoler mot Sanna som trött och oförstående vände sig om i sängen. När hon såg dem beväpnade poliserna så skrek hon av rädsla. Jag såg rädslan i hennes rödgråtna ögon och hon bara satt där helt blickstilla. "DON'T MAKE ME ASK AGAIN!" vrålade han och pekade med sin pistol att hon skulle ställa sig upp och varken Liam, Niall eller jag visste vad vi skulle ta oss till när Sanna långsamt reste sig ur sängen samtidigt som hon höjde båda sina händer. Den långa polisen sa åt henne och vända sig om och det var då jag såg tårarna som rullade ner för hennes kinder. Polisen stoppade ner sin pistol i dess hölje och satte handfängslen kring hennes handleder. "You have permission to remain silent, because everything you say can, and will, be used against you in court." sa han och knuffade den gråtande Sanna framför sig ut i hallen. 

"WAIT!!!" hörde jag en bekant röst skrika från andra sidan ytterdörren. Dörren for upp och där stod Jess. 

"Nej, Jess vad gör du?" sa Sanna knappt hörbart och det krossade mitt hjärta att se det här.

"Who are you kid?" frågade den korta spydigt och det märktes att han inte gillade tonåringar.

"I'm Jessica Hansson! Let go of my big sister cause she haven't kidnapped me! She saved me from my abusive father, and I am ready to testify against him! I promise you that if you take my sister I'm gonna get her boyfriend to get the best lawyer in this country to help her! You ain't gonna put my big sister in jail!" utbrast hon och nu stod hon bara en och en halv decimeter ifrån den korta.

"Are you Jessica Hansson?" frågade den långa polisen förvånat.

"Yes I am! And the girl you got there is my sister and hero who saved me and it's a shame that you are treating her like this!" spottade hon och inombords så hejade jag på henne som en galning men jag stod egentligen helt blickstilla och tittade på min bästa väns otroligt modiga syrra. Hon var 16 och vågade mucka med två poliser som egentligen skulle kunna bura in henne för det här. 

"Well if that's the situation we would like to take both of you with us to the station and then both of you can testify against your father." föreslog den långa polisen och log mot oss alla fem samtidigt som han låste upp Sannas handfängelse.

"That would be great!" utbrast Jess och kramade om en väldigt omtumlad Sanna. 

---

JA MÅ DEN LEVA! JA MÅ DEN LEVA UT I HUNDRADE ÅR! JA VISST SKA DEN LEVA, JA VISST SKA DEN LEVA, JAG VISST SKA DEN LAVA UT I HUNDRADE ÅR! Ett fyrfallet leve: HIPP HIPP...  HURRA! HURRA! HURRAAAAAA! BARAMBAMBAMBAMBAAAAAAM! :D

 

haha nu har Cattie och Sannas resa pågått i ETT HELT ÅR! Helt otroligt! :D 

Men hoppas ni gillar kapitlet ;) 

Love you! xxx