"Var nån satans la jag den?" mumlade jag för mig själv samtidigt som jag grävde i min ryggsäck. Innan vi åkte till flygplatsen hade jag sprungit in på Ica och köpt en tidning som min kompis hade sagt att det fanns en stor intervju med Ulrik Munther i. Jag älskade honom och kände att jag var tvungen att köpa den innan vi lämnade Sverige. Vi hade haft bråttom eftersom man måste checka in några timmar innan flyget går så jag hade bara ryckt åt mig en 'Frida'-tidning och betalat. Yes! tänkte jag glatt när jag hittade den och satte mig ordentligt i sätet igen. Innan jag öppnade den så tittade jag lite på framsidan för att se vad den mer handlade om.

One Directions nya flickvänner? stod det ovanför en bild på killarna och jag bara gapade av förvåning. Varför hade dem inte berättat nått för oss? Det var taskigt! Vi har ju kommit varandra så nära! tänkte jag surt samtidigt som jag snabbt bläddrade fram till sidan om killarna. Min haka föll till golvet när jag möttes av bild efter bild på mig och Sanna.

Jag bara stirrade på texten och fortsatte läsa. Det var skrämmande att se hur mycket de visste om oss men jag andades ut när jag inte kunde hitta våra namn någon stans i hela artikeln och det var väldigt mycket som inte stämde. Jag knackade lite på Sannas axel och hon tittade förvånat upp på mig.

"Vad?" frågade hon och tittade på mitt oroade ansikte. Jag bara räckte henne tidningen och tittade på henne medans hon läste. När hon var klar så tittade hon först på mig och sen på tidningen och sen på mig igen.

"Hur fan vet dem allt det där?! Plus! Det mesta är ju bara lögn!" utbrast hon förargat och räckte mig tidningen.

"Jag vet inte! Det är skitläskigt. Men, men det finns inget vi kan göra! och som din kära far brukar säga så är det viktigaste att vi vet sanningen!" sa jag och tittade glatt på henne.

"Ja! Vem bryr sig vad dem tror!? Det är våra liv!" sa hon och lät mycket gladare än förut.

"Haha ja!"

"Kan du se dem?" frågade Sanna och tittade runt på alla människor. Jag gjorde det samma men såg ingen av killarna. Med änns hörde jag hur Sanna skrek till och jag skulle precis vända mig om och fråga varför hon skrek när någon la sina händer över mina ögon.

"What the fuck?!" utbrast jag och kände på händerna som låg över mina ögon.

"Hello beautiful!" viskade en välbekant röst i mitt öra.

"Louis!!!" utbrast jag och lyckan började bubbla inom mig. "But please never ever call me beautiful again! Because it's a LIE!" sa jag och tittade allvarligt på honom. Men så kände jag hur någon smällde till mig i bakhuvudet. "Aotch!" utbrast jag och när jag vände mig om stod Sanna och resten av killarna där.

"Shut up bitch! You are so beautiful a human can be!" protesterade Sanna och tog ett steg mot mig. Det var antagligen hon som slagit mig.

"No! Stop talking about yourself!" sa jag och torg ett steg mot henne också. Nu stod vi bara några centimeter från varandra. Jag såg hur hon skulle säga något men innan hon änns hann öppna munnen så kom Harry in och tryckte oss ifrån varandra.

"Girs! Stop! This discussion is just ridiculous! Please! You're both such beautiful girls! Can we go home now?!" sa han och slog ut med armarna. Jag tittade på Sanna som var röd som en tomat i ansiktet.

"He he... yeah sure!" sa jag och alla hjälptes åt att få ut mina och Sannas väskor till bilen.

När alla väskor väl var inpackade hoppade vi in i bilen. Harry bakom ratten, bredvid honom satt Niall och jag blev inträngd mellan Louis och Zayn i baksätet. Liam satt på Zayns andra sida och Sanna bredvid honom vid dörren.

"Girls can I come in?" hördes Liams röst utanför dörren till vårat sovrum.

"Yeah sure, it's your apartment man!" svarade Sanna glatt och la in sin sista tröja i garderoben. Liam öppnade långsamt dörren och stack in huvudet.

"Haha but girls we have an interview soon and we need to go now. I just wanted you to know..." sa Liam och tittade på oss, eller jag snarare på Sanna.

"Okey, C'ya!" sa Sanna och la sig på sängen och började hålla på med sin mobil. Jag tittade på Liam och han såg ganska ledsen ut. Sanna din jävel sluta håll på med mobilen och bry dig lite! tänkte jag och tittade förargat på Sanna.

"We'll be back later tonight..." sa han lågmält innan han backade ut ur rummet.

"Liam, Wait!" ropade Sanna snabbt efter honom och la ifrån sig mobilen.

"Yes?" sa han hoppfullt samtidigt som hans huvud dök upp i dörröppningen igen.

"What time and channel?" sa hon glatt och log lite mot honom.

"In about 3 hours on BBC." sa han kort innan han vände på klacken och gick sin väg.

"Vad var det med honom?" frågade hon och tittade förvånat på mig. Jag bara fnös åt henne och gick mot köket för att skaffa fram något att äta.

"Bro, you have to tell her!" sa Harry och tittade medlidande på mig när vi satt i bilen.

"I know but..."

"NO! No buts! When you come home tonight you tell her, okey?!" sa han och tittade bestämt på mig.

"Okey, Okey... but let's focus on this interview!" sa jag snabbt för att byta samtalsämne.

"Yeah that sounds like a good idea!" höll Paul med från förarsätet.

"So guys! I really need to ask you! Are you guys singles or do you have girlfriends?" frågade intervjuaren och tittade på oss. Vi alla tittade på Louis som satt först i soffan.

"I'm single!" sa han glatt och log.

"Yeah, me too!" log Harry.

"Me too!" sa Niall och log stort.

"And me!" sa Zayn och log mot henne han också. Allas blickar vändes med änns mot mig eftersom jag var den ända som inte svarat.

"Ehm... Ehmm... Ehhh... Me too..." stammade jag och insåg att det var kört.

"You're a little insecure... do you have anything you want to tell us?" frågade hon och tittade nyfiket på mig.

"What?! No... No." sa jag snabbt och kände hur jag började svettas lite om händerna.

"We're all singles!" räddade Louis mig och intervjuaren glömde bort min osäkerhet.

Jag och Catti satt framför teven och kollade på intervjun killarna gjorde.

"And now guys, I'm gonna ask you the question we all want to know the answer off! Who are these girls?" frågade tjejen som intervjuade dem. Hon gjorde en gest mor en skärm och på skärmen fanns en bild av mig och Catti som tagits för några dagar sen. Både jag och Catti stirrade men öppen mun på våra ansikten. När jag samlat mig lite så skyndade jag mig att ta upp mobilen och skrev snabbt ett sms som jag skickade till Liam. Jag såg hur han röck till när han fick messet. Han tog lite diskret upp mobilen och läste vad jag skrivit.

"Liam, you have to turn off your phone! But just one question...?" sa hon och log finuligt mot Liam. Jag såg hur han blev lite nervös men han samlade sig snabbt och svarade: "Yes of curse!"

"Good! Was it from one of them?" sa hon och gestikulerade än en gång mot bilden av mig och Catti. Han tittade ledset in i kameran eftersom han visste att vi tittade och jag bönade och bad att han skulle säga 'Nej'.

"Sanna vad skrev du egentligen?" frågade Catti mig tyst och jag röck till lite eftersom jag inte varit berädd på att hon skulle säga nått.

"Jag skrev: 'Please Liam! Think before you talk! Please!'." sa jag utan att släppa blicken från teven.

"Jaha okej..." sa hon och vi båda satt och bet på naglarna och väntade på att han skulle säga något. Jag såg att han tittade på killarna som nickade lite svagt.

"NEJ! Liam snälla nej!" utbrast vi båda samtidigt och följde minsta lilla rörelse han gjorde.

"No... It was from my mum." sa han och både Catti och jag andades ut.

"Are you sure?" frågade tjejen och tittade skeptiskt på honom.

"Oh my goch!" sa jag och lutade mig tillbaka i soffan.

"Tyst det fortsätter ju nu!" utbrast Catti och täckte över min mun med sin hand.

"Guys I'm going to ask you one more time! Who are these girls?" Än en gång satt vi båda två om på nålar.

"Ehmm... ehh..." sa Louis som inte änns han verkade veta vad han skulle säga.

"They are our friends!" sa Niall glatt.

"Our friends!? Can we continue now?" sa Niall irriterat och tittade konstigt på henne.

"Okey..." svarade hon tvekande och intervjun fortsatte utan att vi kom upp som ämne.

Home in 5 minutes! :)x stod det i ett sms jag fick från Liam. Intervjun hade tagit slut och dem var väll påväg hem nu. Okey (: C'ya soon! xx Precis när jag lagt ifrån mig mobilen på köksbänken så började den ringa. Dolt nummer stod det på skärmen. Jag tvekade lite men svarade sedan.

"Ehm... Hello?"

"Sanna! Snälla förlåt mig! Snälla älskling! Jag saknar dig så sjukt mycket! Du är mitt allt! Snälla!" Jag tvekade inte en sekund. Jag visste exakt vem det var.

"Kasper!? Varför ringer du mig NU? Det har gått en månad!!! Vet du hur jävla mycket som har hänt?!" utbrast jag och ilskan steg inom mig.

"Sanna! Snälla! Jag vet och jag borde ha gjort något tidigare men snälla Sanna! Du förstår inte hur mycket du betyder för mig! Ge mig en chans! Snälla bara EN chans?" Det lät verkligen som om han menade det men det var något som gjorde att jag inte ville förlåta honom.

"Kasper jag är i London! Vi vet båda att det aldrig kommer att fungera på den här distansen och jag kommer att stanna här!"

"Jag vet inte Kasper..." Nu var det något som fick mig att börja fundera lite.

"Snälla Sanna! EN chans! Det är allt jag ber om!" Jag hörde att han var nära tårar nu.

"Okej... You get one chance! ONE! Okej?!"

"Tack Sanna! I love you so much!" det var lite våran grej att prata engelska med varandra i vissa fall.

"I love you too... I hope you don't destroy this again!" sa jag och la på. När jag vände mig om så såg jag Liams ryggtavla försvinna ut ur köket och någon sekund senare hörde jag hur ytterdörren smälldes igen.

---

Here you go guys! ;D

Tack för alla kommentarer på förra inlägget! :) Nu börjar det likna nått ;)

Hoppas ni gillar det! Kommentera! :D<3

P.s Glöm inte att gilla bloggen på facebook HÄR! <3