"Liam... What happened?" frågade Harry oroligt och jag kände hans hand på min axel. I ögonvrån såg jag hur Lou också kom ut i hallen. Jag skulle precis svara men jag hann inte innan det knackade på dörren.

När jag hörde ytterdörren smällas igen var jag snabbt upp på fötter och rusade ut i köket där jag möttes av Sannas förvånade ansikte.

"Vart tog Liam vägen?" frågade jag henne men hon bara ryckte på axlarna. "Vad då? Snackade han inte med dig?" la jag förvånat till.

"Va? Nej? Varför undrar du?" sa hon och tittade konstigt på mig. Jag bara skakade på huvudet och skulle precis vända när jag kom på en sak jag var tvungen att fråga.

"Vem pratade du med förresten?"

"Kasper... han ville ha en andra chans... vilket jag gav honom...." sa hon och tittade ner på sina fötter.

"Va?! Nu?! Din idiot!!!" Varför ska hon ge honom en andra chans? Varför nu? tänkte jag. "Men vänta! Du sa väll inte det på engelska va?!" Kasper och Sanna pratade ofta engelska med varandra eftersom dem båda älskade det.

"Jo... Hur så?" hon tittade fortfarande på mig som om jag var galen.

"Oh herre gud!" mumlade jag för mig själv och vände mig och rusade mot hallen. Snabbt drog jag på mig mina skor och sprang ut ur lägenheten. Min första tanke var killarna. Så jag skyndade mig till Louis och Harrys lägenhet, den låg närmast så dit gick jag först. Jag knackade likt en idiot på dörren och två sekunder senare öppnade Louis och bakom hans rygg såg jag Liam sitta på golvet med Harry på sin sida. På mindre än en sekund var jag framme vid dem och satt ner bredvid honom.

"Liam! I'm so sorry! That girl is an idiot! I really can't understand that she's taking him back! She's stupid!" sa jag och gav honom en kram.

"Wait?! What?! Taking who back?" utbrast Harry chockat bredvid mig.

"Kasper... Her ex..." sa jag och släppte taget om Liam.

"What?! Why?! Didn't you talk to her Liam?" frågade Lou förvånat och satte sig ner bredvid mig och Harry.

"No... I heard her say that she give him one more chance and that she loved him... I didn't know that it was Kasper she was talking to but I thought so..." sa Liam och begravde sitt ansikte i sina händer.

"Wait?! Do you know who Kasper is?" frågade Harry som fortfarande lät lika chockad.

"Yes... Sanna told me about him a couple of weeks ago." mumlade han ner i sina händer.

"I'm so sorry Liam! Do you want me to talk to her?" sa jag och la armen om honom.

"No... I want to tell her on my own but..." mer hann han inte säga innan det knackade på dörren. Louis reste sig upp och öppnade. Utanför stod Niall, Zayn och Sanna. Jag, Harry och Liam var snabbt uppe på fötter igen och Liam torkade bort de tårar som fortfarande rann ner längs hans kinder. Det gjorde så ont att se honom så här ledsen. Han var en av mina bästa vänner och det värsta var att veta att det var Sanna, min Sanna, som fått honom att må så här. Jag såg hur dem alla tre tittade oroligt på Liam.

"Liam? Are you okey?" frågade Niall oroligt och klev in i lägenheten tätt följd av Zayn och Sanna

"Sanna!" utbrast jag. "Du, Jag, Snacka, NU!" sa jag och knuffade ut henne igen.

"Vad?" sa hon förvånat när jag stängde dörren bakom oss.

"Du är en jävla idiot! Vet du det?!" frågade jag ilsket och korsade mina armar över bröstet.

"Va?! Varför då?" utbrast hon och tittade förvånat på mig.

"Hur fan kan du ta tillbaka Kasper? Hur fan kan du det?!"  skrek jag och jag var riktigt, riktigt förbannad.

"Men ta det chill kvinna! Han har inte gjort nått fel!" hon skrek hon också.

"Skojar du med mig eller?! En månad Sanna! Han har inte pratat med dig på en jävla månad!!!" skrek jag.

"Du har själv sagt att vi är som gjorda för varandra så du ska vara tyst!!!" skrek hon tillbaka och jag såg att hon inte var direkt glad hon heller.

Jag slutade tvärt skrika och sa lugnt och sansat: "Jag vet... men jag hade fel! Fattar du inte? Hade han brytt sig så mycket hade han ringt för veckor sen! Förstår du inte det gumman? Du är värd så mycket bättre!" Jag såg hur tårar vällde upp i hennes ögon och jag kramade snabbt om henne.

"Lilla gumman... Han är inte värd dig! Du ska veta att det finns någon som är så mycket bättre!" viskade jag tyst i hannes öra samtidigt som jag kramade om henne hårt. "Någon som skulle göra allt för att få dig lycklig..."

"Som vem då?" snyftade hon och tittade upp på mig med tårar rinnande längs kinderna. Jag torkade hennes tårar samtidigt som jag log finuligt mot henne.

"Om du bara väntar lite..." sa jag och klappade henne lite på huvudet innan jag släppte taget om henne och styrde stegen in till Louis och Harry. När jag öppnade dörren stod killarna fortfarande i hallen.

"Liam! Go out and tell her!" alla hoppade till när Cathrine klev in i hallen och hon såg väldigt pilimarisk ut.

"What've you done?" frågade Lou och vi alla tittade skeptiskt på henne.

"I've just talked to her a little... So Liam go out and tell her! Do it come on!" sa hon och log stort mot mig.

"I don't know if I can do it..." jag kände mig lite rädd. "What'll happen if she don't like me?"

"She will, I promise!" log hon och gav mig en kram.

"Okey..." jag tvekade fortfarande lite.

"Come on Liam, you can do this!" sa Zayn och la handen på min axel.

"Yes! Liam, we are here for you! Just tell her!" la Niall till och log stort.

"Yeah, everything will be so much better if you just tell her!" sa Harry och dunkade mig i ryggen.

"Okey. I'll do it!" sa jag och gick med bestämda steg ut genom dörren.

"That's right bro!" hörde jag Zayn säga bakom mig innan jag stängde dörren.

Hon stod en bit ifrån mig. Lutad mot väggen. Ansiktet hade hon begravt i sina händer. Hon tittade förvånat upp när jag gick mot henne.

"Sanna, it's something I have to tell you..." sa jag och kände hur jag började svettas lite om händerna.

"What?" sa hon snällt och tittade upp på mig med rödgråtna ögon.

"Okey I'm just gonna tell you!"

"Okey... you know you can tell me everything!" hon måste ha sett att jag tyckte det här var jobbigt.

"I like you, A LOT!" sa jag och tittade in i hennes rödgråtna ögon.

"What?! Are you serious?" frågade hon chockat och hon verkade förstå exakt vad jag menade.

"Yes! If I say it like this?" sa jag samtidigt som jag tog hennes hand och gjorde det som jag visste att jag var bäst på. "From the moment I met you everything change. I knew I have to get you whatever the pain. I had to take you and make you mine. I would walk through the desert, I would walk down the aisle, I would swim over oceans just to see you smile. Whatever it takes it's fine!" Ingen av oss bröt ögonkontakten under hela tiden jag sjöng. Jag såg på henne att hon förstod att jag menade allvar nu.

"Sanna please say something!" utbrast jag med gråten i halsen. Hon vände på huvudet och tittade bort lite. Jag la min hand på hennes kind och vände  tillbaka hannes ansikte mot mig. När hon såg mig i ögonen vet jag inte vad som hände. Hon såg på mig med en blick jag aldrig hade sett förut. Jag lutade mig fram mot henne men stannade när det bara var några centimeter mellan våra ansikten. Jag insåg snabbt att det kanske var ett misstag. Jag såg hur hon tänkte över det hela i en halv sekund innan hon lutade sig fram den sista biten och våra läppar möttes.

---

Kapitel 6 people ;D<3

Hoppas ni gillar det! Kram<3