I am lost in pain without you - Kapitel 7
Previous: När hon såg mig i ögonen vet jag inte vad som hände. Hon såg på mig med en blick jag aldrig hade sett förut. Jag lutade mig fram mot henne men stannade när det bara var några centimeter mellan våra ansikten. Jag insåg snabbt att det kanske var ett misstag, det leder ingen vart om man stressar. Jag såg hur hon tänkte över det hela i en halv sekund innan hon lutade sig fram den sista biten och våra läppar möttes.
Sannas perspektiv:
När jag kysste honom så gick det som ett lyckorus genom hela min kropp. Allting klarnade för mig och jag visste vad jag behövde göra, men det fick vänta. Jag la mina armar runt Liams nacke och jag märkte hur han log samtidigt som jag kände hans händer på min höft. Jag avslutade kyssen och tittade in i hans underbara ögon. Han såg lika lycklig ut som jag kände mig.
"So that means that you like me too?" frågade han och log bokstavligt talat från öra till öra. Istället för att svara tryckte jag mig närmare honom och kysste honom en gång till.
Louis' perspektiv:
"So what should we do?" frågade Cathrine och jag fastnade med blicken i hennes blågröna ögon.
"Haha you're so insensitive sometimes!" skrattade jag och lyckades slita blicken från hennes ögon och la armen om henne istället. "But we could watch a movie?" la jag till sen.
"That's a great idea!" sa Zayn och log stort mot oss. Alla fem styrde stegen in mot vardagsrummet och satte oss ner.
"Who choice?" frågade Niall och tittade på oss andra.
"It was my idea! So I choice!" utbrast jag och reste mig upp ur soffan. "Scream?" frågade jag och höll upp fodralet mot dem andra. Alla såg ut att hålla med förutom Cathrine.
"I hate horror movies!" sa hon och tittade ledset på mig.
"Aww you don't have to be scared... I'll protect you!" sa jag och log stort mot henne. Hon skrattade lite och hennes kinder blev lite röda. Jag satte i filmen innan jag gick tillbaka till soffan och satte mig ner bredvid Cathrine och la armen om henne. Hon log lite mot mig innan hon lutade sitt huvud mot min axel.
Sannas perspektiv:
"Liam, I have to call Kasper..." sa jag och tittade ledset på honom. Vi satt i hans lägenhet och kollade på tv.
"Okey... Do you want me to be with you?" frågade han och tog min hand.
"I think the best would be if I did this alone but I don't want to!" sa jag och flätade samman våra fingrar.
"I'll be on your side! I'm going to be quiet but I'm here!" sa han och jag log mot honom innan jag tog upp min mobil ur min ficka. Jag tvekade lite innan jag tryckte fram hans nummer. Jag visste inte hur han skulle ta det här. Han kunde ha ett ganska hett temperament ibland. Men jag sansade mig snabbt och ringde. Det gick fram ett par signaler innan han svarade.
"Hej gumman!" svarade han glatt men jag visste att den glädjen snart skulle försvinna.
"Hej, du det är något jag måste berätta..." började jag och tittade ner på mina fingrar som fortfarande var hopflätade med Liams. "Jag har ångrat mig! Jag vill inte ge dig någon andra chans..." sa jag snabbt och jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Liam var snabbt där med sin andra hand och torkade bort dem. Men det rann ner nya hela tiden."VA?! Varför då?!" skrek han och han lät riktigt förkrossad. Jag ville svara men jag kunde inte. Tårarna blev bara fler och fler, jag grät så mycket att jag skakade.
"It's okey hun... It's okey!" viskade Liam i mitt öra samtidigt som han kramade om mig.
"Vänta! Vem var det?" han måste ha hört Liam.
"Liam..." snyftade jag i mobilen.
"What honey?" frågade Liam mig. Han måste ha trott jag pratade med honom.
"VEM FAN E LIAM?!" skrek Kasper som nu lät arg istället för ledsen. Jag tog ett djupt andetag och fäste min blick på en skruv i väggen.
"Du vet bandet jag gillar, One Direction, det är den Liam." sa jag snabbt och fortsatte stirra på skruven.
"SÅ DU DUMPAR MIG FÖR EN AV DEM DÄR BÖG-SNUBBARNA?! ERKÄNN! DET ÄR HANS FEL!" skrek han och jag hoppade förvånat till, jag hade aldrig i mitt liv hört honom så arg. Men jag samlade mig snabbt.
"Nej! Eller... Jo, Eller Nej!!! För det första: Det var du som dumpa mig! Du krossade mitt hjärta och jag vet att du kommer göra det igen! För det andra: Jag vet att Liam ALDRIG skulle göra så mot mig!!! Och för det tredje: HAN ÄR INTE BÖG!" utbrast jag ursinnigt och slog den handen Liam inte höll i hårt i soffryggen.
"Du ska få för det här, det vet du! Ni båda ska få för det här! Du ska få se. Du gör inte så här mot mig utan att få lida för det. Jag kommer att hitta dig och då kommer du att önska att du inte fanns. Du ska få se du kommer inte oskadd ur det här." sa han hotfullt innan det knäppte till och samtalet var avslutat. Jag bara satt där och stirrade in i väggen. Den här sidan av honom hade jag aldrig någonsin sett och jag gillade den inte. Jag visste att han menade vad han sa och det gjorde mig livrädd. Jag kände hur hela min kropp började skaka, så rädd var jag.
"Sanna! What did he say? Sanna?! Sanna?! Please say something! Sanna please!" jag hörde rädslan i Liams röst men jag kunde varken säga eller göra något. Mina muskler vägrade göra som jag ville. Jag bara satt där och skakade av rädsla.
Liams perpektiv:
Hon svarade inte. Jag såg hur hon skakade i hela kroppen och tårar rann längs hennes kinder. Hur jag än gjorde fick jag inte kontakt med henne. Rädslan steg och jag visste inte vad jag skulle göra. Men så blixtrade Cathrines ansikte upp på min näthinna och jag tog snabbt fram mobilen och slog in hennes nummer.
"Hi Liam!" sa hon glatt när hon svarade.
"Cathrine! You have to come to my apartment! NOW!" utbrast jag samtidigt som jag inte släppte Sanna med blicken en sekund.
"Why? What happened?" Jag hörde oron i hennes röst och jag visste att jag inte direkt skulle kunna lugna ner henne.
"Sanna called Kasper and I don't know what happened but she's shaking and crying and I can't do anything to help her! She dosen't recognize me!" sa jag snabbt och kollade på min och Sannas händer som fortfarande var sammanflätade.
"Oh my goch! I'm there in a minute!" hörde jag henne säga innan vi båda la på.
Cathrines perspektiv:
"What did he say?" frågade Louis oroligt. Han måste ha förstått att det inte var något bra.
"Sanna called Kasper and he don't know what happened but she's shaking and crying and he can't do anything to help her! She don't recognize him!" sa jag snabbt och ställde mig upp och rusade ut i hallen och tog mina skor i handen, det var så kort bit mellan lägenheterna att jag inte behövde dem. Precis när jag var på väg ut genom dörren tog någon tag i min axel. När jag vände mig om såg jag killarna stå bakom mig.
"We're coming with you!" sa Louis snabbt och tittade på mig med ledsna ögon.
"No guys! She's my best friend! I don't think you can do so much to help!" sa jag och log försiktigt mot dem innan jag tog ett steg ut genom dörren.
"But we can take care off Liam! We all know he won't leave her side if we don't force him!" sa Niall precis när jag skulle stänga dörren.
"Yes... Okey come on!" sa jag och började springa mot Liams lägenhet.
"Liam? Sanna? Where are you?" utbrast jag när vi alla fem sprang i räserfart in i lägenheten.
"In here!!!" ropade Liam från vardagsrummet och jag slängde mina skor åt sidan innan jag sprang det snabbaste jag kunde in till dem.
När jag kom in fick jag se dem båda sittandes i soffan och Sanna skakade som ett asplöv med tårar rinnande längs sina kinder. Snabbt sprang jag fram till henne och satte mig på huk framför soffan där hon satt.
"Sanna! Vad sa han?" frågade jag försiktigt och tittade på henne samtidigt som jag strök en hårslinga ur hennes ansikte.
"NO! I wanna stay!!!" hörde jag Liam förbannar säga från sidan av mig.
"Liam! Please come with us! You can't do anything! Cattie will help her! She'll be fine! I promise!" hörde jag Zayn säga innan Liam sa något jag inte hörde och dem alla fem lämnade rummet och jag kunde koncentrera mig på att få kontakt med Sanna.
"Sanna?! Sanna se på mig..." sa jag försiktigt och la mina händer om hennes ansikte och vände hennes huvud så att hon såg på mig. Hon såg in i mina ögon och jag märkte hur hon slutade skaka. Jag strök min hand över hennes kind och torkade bort hennes tårar. Jag hoppade till lite när hon slog armarna om min hals och grät ut mot min hals, försiktigt la jag mina armar om henne och lät henne gråta. När hon samlat sig lite viskade hon kraftlöst:
"Catti... Jag e rädd...!" hennes blick var helt skräckslagen och hon fick mitt hjärta att stanna en halv sekund i bröstet på mig.
"Sanna vad var det som hände?" viskade jag tillbaka och kramade om henne hårt.
"Han... han... han..." stammade hon och jag hörde hur tårarna var på väg igen. "Han hotade mig!"
För en sekund slutade jag andas. Hade jag verkligen hört rätt? Hotade?
"Vad menar du?" frågade jag chockat och höll henne på en armlängds avstånd.
"Han sa att jag skulle få lida för att jag valt Liam! Att vi båda ska få för det, att han skulle hitta mig och att jag då kommer önska att jag inte fanns! Sen sa han att jag inte kommer oskadd ur det här!" snyftade hon och jag kunde verkligen inte förstå att det var Kasper som sagt det här. Det var väll ändå att överreagera lite men med tanke på Sannas reaktion måste han ha menat det. Jag visste inte vad jag skulle säga så jag bara kramade om henne och lät henne gråta ut.
"Kan du vänta här i två sekunder?" frågade jag försiktigt när hon lugnat ner sig lite och när hon nickade reste jag mig långsamt ur soffan och gick in i köket där jag hörde killarnas röster.
"Guys! We have to do something! He threatened her!" sa jag och dom alla fem frös och tittade chockat på mig.
"WHAAAAT?!?!" utbrast dem alla samtidigt och dem såg helt skräckslagna ut. Jag tog ett djupt andetag och berättade vad Kasper sagt.
"Please! Tell me that you're kidding with us!" sa Niall skräckslaget och såg helt knäckt ut.
"No, I wish I could... but I cant!"
"We have to do something!" utbrast Liam och innan någon hade hunnit reagera så hade han tagit ett par snabba steg förbi mig för att vara ute ur köket.
Liams perspektiv:
Hur fan kunde han hota Sanna?! Jag styrde mina steg in i vardagsrummet där Sanna fortfarande satt och stirrade in i väggen. Jag undrade vad som rörde sig i hennes huvud men jag kunde nästan gissa vad.
"Sweetheart, we won't let him hurt you! Never!" sa jag samtidigt som jag satte mig ner bredvid henne och drog in henne i min famn. Hon lutade sig mot min bröstkorg och andades tungt. Jag kände hur hon slappnade av. "You have nothing to be scared of! We're here for you! Don't forget that, okay?" viskade jag i hennes öra och jag kände hur hon nickade lite.
Vi satt så en stund. Men sen tittade hon upp på mig och sa tyst:
"Liam, I'm tired... I just want to sleep right now..."
"Of course! Come on!" sa jag och reste mig ur soffan. Jag sträckte min hand mot henne och när hon tog den drog jag upp henne på fötter och stöttade hennes utmattade kropp in i sovrummet.
Hon somnade så fort hon lagt huvudet på kudden och jag satte mig på sängkanten och strök henne över håret. Jag kände hur mina ögonlock började bli tunga och när jag slängde en blick på radioklockan hon hade ställt på sängbordet och såg att siffrorna visade 05:27. Utan att jag tänkte det minsta så la jag mig ner bredvid henne och la en arm om henne samtidigt som jag drog henne intill mig. Hon snurrade runt ett varv i sömnen och tröck sig mot min bröstkorg. Med ens försvann alla problem. Det ända som betydde något just nu var vi, Sanna och jag. Jag kände hennes rytmiska andetag mot min hals och allt kändes så perfekt.
Ledsen att ni fått vänta men jag hoppas ni gillar det! :)<3
Jag tänkte bara prova om jag kan få +20 kommentarer! :) Om jag får så många kommentarer så kommer ni att få två långa kapitel i början av nästa vecka :D<3 (ni får kommentera flera ggr ;)<3)
Kommentarer
Postat av: Amanda
Super bra! Kände tårarna i ögonen när hon pratade med Kasper, men verkligen super bra. Jag läser ganska många olika noveller. Men denna är den första som faktiskt jag känt tårar i ögonen. Jätte braaaaaaaa........
Har du Twitter?
Postat av: JoJo
Jag har verkligen väntat, men den här var jättebra:) Kommer verkligen kommentera mycket:D
Postat av: Lilith
Tack!! Har väntat på den här uppdateringen i flera år känns det som… men det var helt klart värt det!!!!!:D
Postat av: Ida
Jättebra novell, längtar tills nästa kapitel!
Postat av: Frida L
SÅ
Postat av: Frida L
SJUKT
Postat av: Frida L
BRA!! Längtar tills nästa!! :D
Postat av: Fanfic1d
OMG! Äntligen en novell om Liam! :) Me Happy happy face
Postat av: jl
Super! Mer!!! :-D
Postat av: Amanda
Ville bara berätta att detta är en super bra novell blogg!
Postat av: Johanna
Jättebra! :D
Postat av: Elza
Super!! Sorry men jag har för dålig teckning på min mobil då kan inte komentera mer än en ggr! :( men räkna med att jag är 5 kommentarer! ;)
Postat av: Fanfic1d
SUPER BRA! :)
Postat av: kim
bra
Postat av: JoJo
Very very goood<3
Postat av: JoJo
I
Postat av: JoJo
<3
Postat av: JoJo
:
Postat av: JoJo
it
Postat av: Fanfic1d
kan inte nästa kapitel komma snart dör snart! haha
Postat av: Ezz
I <3 it!! ^^ ;D
Postat av: Emma
Jättebra, längtar tills nästa ;D
Postat av: lim
merrrrrrrrrrrrrrrr!!!!!!!!!
Trackback
