Previous:  "Haha that's good baby!" sa jag och log mot henne. "but where are Miss.I'm-too-lazy?" 

"Wow why the hell is it so cold here?!" utbrast Niall när vi kom ut från flygplatsen. 

"Well welcome to Sweden Nialler!" skrattade jag och knuffade till honom i sidan. Det var trots allt sena september nu och klockan var runt halv 8 så det var inte så konstigt att det var kyligt. 

"Haha... but guys we have a train to catch!" sa Sanna och tittade oroligt på klockan. "We have 15 minutes!" 

"Babe take it easy we won't miss it, I promise!" log Liam och la armen om henne. Sanna såg fortfarande inte helt lugn ut och vem som hest skulle kunna se att det var något som störde henne. 

"Yeah-yeah..." mumlade hon och ökade takten. Jag såg oron tog över i Liams ansikte och han försökte gå ikapp Sanna men Harry stoppade honom.

"I'll talk to her mate" sa han och gick ikapp Sanna. Liam såg extremt orolig ut och jag förstod honom, det skulle jag också varit om jag var han.

"What do you think's wrong?" frågade han och tittade med orolig ögon på mig och sen tillbaka på Sanna som gick ett 10-tal meter framför oss med Harry.

"I have no idea Li, but don't worry, she's fine. Sanna get upset pretty easy so I don't think this is a big deal" sa jag i ett försök att lugna ner honom lite, och det såg ut att lyckas.

 

"Hey Sanna! Slow down!" ropade jag efter henne och hon vände sig faktiskt om och väntade på mig för en sekund. "What's the matter?" frågade jag samtidigt som vi började gå igen.

"It's nothing Haz I'm just... I'm just worried..."

"For what I may ask?" sa jag och stoppade ner min lediga hand i fickan för att försöka få upp ärmen i den igen.

"My mom... She's a little bit special... and I'm worried that she'll be rude... and that she'll do or say something that will make you guys wanna leave me..." mumlade hon utan att släppa marken med blicken. 

"Hey, Sanna look at me." sa jag samtidigt som jag stannade och tog tag i hennes axlar vilket tvingade henne att se mig i ögonen. Hennes ögon var fulla av tårar. "Sanna I promise you, we will never leave you okay? You're our best friend! We wouldn't be able to live without you! The thought of leaving your side would never even cross our minds, okay?! We will always love you, never forget that! and hey, Liam would be nothing without you! I promise you I have never seen a guy love someone as much as he loves you!" utbrast jag innan jag drog in henne i en kram. "Thank you Haz!" viskade hon innan hon glatt hoppade ur min famn och lyckligt skuttade vidare mot tågstationen. 

"Haha you're welcome!" skrattade jag samtidigt som dem andra kom upp bredvid mig och vi fortsatte gå.

 

 

"Well, here we go" sa jag till mig själv samtidigt som vi klev ur bilen. Vi hade varit ett par dagar hos Sannas pappa och Catties föräldrar och det hade faktiskt varit väldigt roligt. Både Catties och Sannas familj var helt galna och jag hade inte varit orolig alls för att träffa Sannas mamma från början men nu efter nästan 8 timmars bilresa med dem andra plus Sannas lillebror Joakim så hade jag faktiskt hunnit bli nervös. Jag hade aldrig träffat Katarina förut men jag hoppades att hon skulle gilla mig lika mycket som resten av Sannas familj gjorde.

 

"You ready baby?" viskade Sanna i mitt öra samtidigt som hon knackade på dörren. Men innan jag hann svara så flög dörren upp och Sanna skrek till och slängde sig om halsen på tjejen som stod där. Efter ett par minuter verkade Sanna inse att vi var där också. 

"Oh... haha I'm sorry guys!" skrattade hon och hennes kinder började skifta färg lite. "Guys this is my sister, Jessica! And Jess this is Liam, my boyfriend, Louis, Catties boyfriend and Zayn, Niall and Harry!" log hon och pekade på oss i tur och ordning. 

"Nice to meet you!" sa Jessica och log mot oss innan hon flyttade på sig så att vi kunde komma in.

Sanna och Jess visade oss runt i huset efter att vi hälsat lite kort på resten av familjen. 

"Well you 5 have to sleep in here" sa Jess och öppnade dörren till vad som visade sig vara gästrummet. "And you two sleep in my room!" la hon till och nickade mot Sanna och Cattie.

"But..." började Sanna men Jessica avbröt henne snabbt.

"No, you know how your mom will react if you two share bed with your boyfriends!" utbrast hon och ingen av oss kunde förstå hur hon kunde ha förstått vad Sanna skulle säga. Sanna och Cattie tittade på varandra innan dem båda nickade i synk.

 

"Hey! Who wanna play Just Dance 4????" utbrast Cattie efter att vi suttit och glott på tv en stund i Jess rum.

"YES!" tjoade vi allihopa och Sanna gick och satte igång spelet.

"We start!" utbrast Jess och Sanna så fort spelet var igång. 

"Take What Makes You Beautiful!!!" tjöt Cattie när dem skrollade förbi den och dem båda tjejerna började skratta och startade låten.

Dem båda var helt urusla på att dansa och det såg verkligen hur kul som helst ut. "Liam please record this!" skrattviskade Cattie i mitt öra och när dem var klara hade jag nästan halva låten på film. Louis och Cattie var nest på tur men jag tittade inte så mycket utan istället flinade jag åt min telefon samtidigt som jag tryckte på Tweet och i samma sekund såg jag hur Sannas mobil vibrerade till.

När hon såg vad jag gjort skrek hon till och stirrade på mig.

"LIAM JAMES PAYNE!!!!!!!!" skrek hon och slängde sig över mig. Alla dem andra tittade förvirrat på oss samtidigt som Cattie tog upp Sannas mobil och löste högt vad jag skrivit på twitter.

"My beautiful girlfriend @SannaPN and her sister rocking the dance floor! Hahah xxxxxx and then there's a video!" skrattade Cattie och alla andra började också skratta som galningar. 

"You're screwed Payne!" utbrast Sanna innan hon också började skratta.

Vi fortsatte att spela och ha allmänt oroligt ända tills Joakim knackade på dörren och sa att det var mat.

 

"You got a lovely house here ma'am" sa jag i ett försök att starta en konversation med Sannas mamma men hon bara fnös och tackade kort. Hela middagen hade haft en väldigt obekväm stämning över sig. Så fort jag eller någon av killarna försökte säga något så högg hon eller fnös åt oss så all prat hade dött ut och vi åt under tystnad.

 

"Nu får du väll ta och ge dig!" väste jag åt mamma när hon för säkert femtonde gången varit otrevlig mot killarna men framför allt Liam.

"Vad då?! Jag vill inte änns ha dem här!" högg hon och där brast det för mig.

"FÖR I HELVETE! NU RÄCKER DET!!!" skrek jag och slog händerna i bordet och flög upp ur stolen med sådan fart att stolen ramlade baklänges.

"Baby..." försökte Liam lugna mig även fast han inte visste vad det handlade om och la sin hand på min arm men jag bara skakade av mig den.

"SLUTA BETE DIG SOM ETT JÄVLA SMÅBARN OCH VA LITE ARTIG!!!" skrek jag på mamma igen.

"DET ÄR MITT HUS OCH JAG GÖR PRECIS VAD JAG VILL!!! JAG TYCKER INTE OM NÅGON AV DEM HÄR KÄNDIS-IDIOTERNA!!!" röt hon tillbaka lika arg som jag.

"VA FAN HAR DEM GJORT DIG?! DEM VARA TREVLIGA OCH DU BETER DIG SOM EN JÄVLA ENVIS BITCH!!!" så här arg hade jag inte varit tidigare. Vi bråkade alltid när jag var här men aldrig så här.

"SOM OM JAG BRYR MIG!!! NI KAN DRA ÅT FANDERS ALLIHOPA!!!" gormade hon ursinnigt och det gjorde faktiskt ont att höra höra henne säga så. Den här gången gick hon för långt.

"Ja, om det är så du känner så kan vi sticka här ifrån! Och räkna inte med att jag någonsin kommer tillbaka din jävla häxa!" utbrast jag och vände på klacken och stegade ut ur köket. Tårarna brände bakom ögonlocken men jag blinkade snabbt bort dem när jag hörde steg bakom mig. Jag antog att det var Cattie och dem andra som kom men jag insåg hur fel jag hade när hon ropade efter mig.

"Sanna du stannar där!!!" skrek mamma rasande åt mig.

"Dra åt helvete!" utbrast jag samtidigt som jag vände mig om mot henne. I samma sekund som jag stod ansikte mot ansikte med henne brände det till över kinden och jag insåg vad hon gjort.

"WHAT THE HELL DO YOU THINK YOU'RE DOING!?!?" hörde jag en välbekant röst skrika och Liam klev in mellan mig och mamma och knuffade henne ifrån oss innan han vände sig mot mig.

"Sweetheart are you okay" viskade han mjukt och strök mig över kinden samtidigt som han drog in mig i sin varma famn.

"Yeah, let's just get outa here!" sa jag och torkade bort tårarna som börjat rinna med min tröjärm. Liam bara nickade och ropade på dem andra.

 

"Sanna! Sanna, snälla vänta!" Jess röst fick mig att stanna till på väg till bilen.

"Jess, jag är så ledsen! Snälla förlåt mig!" utbrast jag och slog armarna om henne medan tårarna hotade bakom mina ögonlock.

"Det är ingen fara! Det är inte ditt fel!" sa hon och kramade om mig. "Men lova mig att vi kommer fortsätta ses!" la hon till sen med darrande röst. Hon var lika nära tårar som jag. 

"Jag lovar! och du, lova mig att du ringer mig om mamma... eller jag menar Katarina gör nått mot dig också!" viskade jag och kramade om hanne lite hårdare. Jag gillade inte tanken på att lämna henne ensam här nu när jag visste vad min mamma var kapabel till men jag hade inget val. Hon var inte 18 än.

"Lovar." viskade hon och släppte taget om mig. 

---

Hej guys! Jag är såååå ledsen att kapitlet inte kom ut tidigare! Lovet har inte blivit riktigt som jag tänkt mig men jag gör så gott jag kan! Det är inte det bästa jag gjort men hoppas ni gillar det!

 

Love you! xxx