"HAPPY BIRTHDAY CATTIE!!!" jag ryggade snabbt bakåt när hela lokalen fylldes av höga grattis-rop. Det var ännu större än vad det såg ut att vara från utsidan. Jag var helt chockad av alla människor som var där, om jag skulle gissa så var det nog runt hundra pers och jag kände kanske kanske en knapp fjärdedel av dem. Det var verkligen hur stort som helst, i taken och på väggarna hängde stora skyltar där det stod saker som 'Happy Birthday Cathrine!' och 'Happy 19th birthday!', på ena sidan av lokalen fanns det en halvstor scen med allt vad som hör till, ett stort dansgolv fanns också och ett antal barer och i det ögonblicket insåg jag att jag inte skulle ha en chans att komma härifrån nykter, fast det hade jag nog insett redan i morse att jag inte skulle kunna hålla mig nykter ända tills kvällen, det var trotts allt Sanna och killarna som skött planeringen av min födelsedag.

Jag letade med blicken efter Sanna och killarna men jag kunde inte hitta dem.

"She's here, let's get this party started!" hörde jag en mycket välbekant röst säga. När jag vände mig om såg jag Louis stå vid mikrofonen med dem andra runt sig och dem alla tittade rakt på mig innan dem alla gick med snabba steg ner från scenen. Upp på scenen kom istället ingen annan än Ulrik Munther! Jag bara stod där och gapade. Jag kunde verkligen inte förstå att det var sant!

"Happy?" hörde jag Zayns röst bakom mig och när jag vände mig om stod dem alla sex bakom mig och log som fån.

"Are you kiddng me?!" This is THE BEST DAY EVER!!!" utbrast jag och slängde mig över dem.

"Haha We're happy that you like it, but we have some more suprises for you..."

"Oh... You are just too cute!" sa jag och kände att jag måste ha sett ut som en komplett idiot, så som jag log. Jag kramade om Sanna och när jag kollade över hennes axel fick jag mig en liten chock. Bakom henne stod dem alla.

"Iiiiiiiii!" pep Catti när hon såg hela gänget bakom mig. Hon släppte snabbt mig och rusade fram och slängde sig om halsen på dem. Jag kunde inte annat än att le. Att se henne lycklig gjorde mig alltid lika glad.

"She seems to like the present!" sa jag innan jag vände mig om. Skrattet kom per automatik när jag såg att killarna inte längre stod bakom mig.

"Haha Diiiiiiss..." skrattade jag och skakade på huvudet innan jag styrde steget mot Lina, Felicia, Lisette och Emily som stod en bit bort. Catti, Nick och jag hade alltid haft olika kompisar. Speciellt efter 6:an då dem tre 6:orna i våran skola blandades och vi alla tre hamnade i varsin klass.

"Wassup! Wassup! Wassup! Yeeeeeah! So whassup?" sjöng Lina när jag kom fram till dem.

"Not much!" fortsatte jag på samma melodi.

"Hahaha... det e nått fel på er två!" skrattade Liss och skakade på huvudet.

"Haha, vi vet!" sa vi båda i kör.

"Vet ni vad?" frågade Felle plötsligt och alla fyra tittade frågande på henne.

"Nää... Vad då?"

"Istället för att stå här som dem tråkmånsar vi inte e, så tycker jag att vi ska HAVE SOME FUN!" utbrast hon sen och vi bara skrattade åt henne innan vi alla fem rörde oss mot en av barerna.

"Sanna! Answer your damn phone!" utbrast jag utan att öppna ögonen. Jag hörde hur hon grymtade något till svar men jag kunde inte urskilja några ord. Telefonen fortsatte att ringa och motvilligt öppnade jag ögonen. Jag visste inte vad det var med mig idag. Jag brukade inte vara så här på morgnarna, det var mer Sanna-style att vara grinig och trött på morgonen.

Jag såg hur Sanna reste sig upp på armbågarna för att ta mobilen men hon föll tillbaka ner på sängen igen. 'Baksmälla' var det första som kom upp i mitt huvud.

"Sweetheart this is why your not get drunk!" sa jag och kramade om henne. Hon lipade åt mig innan hon tittade med hundvalpsögon på mig.

"Can you please answer the phone?" frågade hon och såg så liten och hjälplös ut att det nästan var lite läskigt.

"Of course I can!" utbrast jag och kysste henne på pannan innan jag sträckta mig efter hennes mobil.

"Sannas phone..."

"Hi! It's Nina, Sannas mom! Who am I talking to?"

"Hello... and I'm Liam, her..." sa jag men avbröt mig mitt i meningen. Vad skulle jag säga? Sa jag att jag var hennes vän kanske Sanna trodde att jag inte vill vara mer än vänner, vilket var helt fel. Mina känslor för henne blev starkare och starkare för varje gång jag såg henne. Men om jag skulle säga att jag var hennes kille kanske hon skulle ta det fel. Varför skulle det bli så komplicerat? Och det var ju hennes mamma! Skulle jag säga att jag var hennes pojkvän till hennes mamma, när jag inte änns visste om jag var det?

"Are you still there?" sa kvinnan på andra sidan luren. Nej, nu var det bara vinna eller försvinna. Jag andades djupt ett par gånger innan jag fortsatte.

"Yes, I'm sorry. But I'm Liam... her boyfriend." sa jag och tittade på Sanna som låg med slutna ögon kvar på sängen. Nervositeten steg inom mig när hon stelnade till men jag fortsatte ändå att prata.

"WHAAT?! She haven't told me that she has a new boyfriend! Is she there? Can I talk to her?"

"Ehm... Yeah... Sanna here! It's your mum!" sa jag och räckte henne mobilen. Sanna slog upp ögonen och stirrade förtvivlat på mig. Det kändes verkligen inte bra när Sanna tog emot mobilen och till och med jag kunde höra hur hennes mamma började skrika på henne. Sanna svarade något som jag inte förstod, så jag antog att dem pratade på svenska.

Dem pratade ganska länge och Sanna såg ut att bryta ihop vilken sekund som helst, men hon lät extremt lugn vilket förvånade mig väldigt mycket. Sanna som varit så bakis att hon inte änns kunnat sätta sig upp såg nästan helt nykter ut när hon sa hejdå och la på luren. Det tog nästan fem minuter innan någon av oss bröt tystnaden.

"So do you mean it's you and me? Like boyfriend and girlfriend?" frågade Sanna långsamt och tittade upp samtidigt som hon hoppade lite närmare mig.

"If you want it to be..." var det ända vettiga jag kunde komma på att säga.

"Liam... I...." började hon och en klump av obehag bilades i min mage. "There's nothing I could want more!" sa hon lågt och kröp upp i mitt knä och i samma sekund var det som om en stor sten föll från mitt hjärta.

"Okay then..." började jag men innan jag hann avsluta meningen var hennes mjuka läppar pressade mot mina.

---

Inte det längsta och det tog ett tag men det får ni faktiskt skylla er lite själva...

Tre kommentarer på förra kapitlet... och bara så ni vet så ju mer ni kommenterar destå bättre blir uppdateringen! :) #justsaying

Men hoppas ni gillade det lika mkt som jag!

Puss och kram!