I am lost in pain without you - Kapitel 17
Previous: "Jag lovar! och du, lova mig att du ringer mig om mamma... eller jag menar Katarina gör nått mot dig också!" viskade jag och kramade om hanne lite hårdare. Jag gillade inte tanken på att lämna henne ensam här nu när jag visste vad min mamma var kapabel till men jag hade inget val. Hon var inte 18 än.
"Lovar." viskade hon och släppte taget om mig.
"I'll go and change our flight." sa Liam och kysste mig på kinden innan han gick iväg. Samtidigt som han lämnade oss hörde jag hur min telefon började ringa. Det tog ett par sekunder innan jag lyckats leta reda på mobilen i min väska.
"Sanna" svarade jag och jag hörde gråt från andra sidan luren.
"S-Sanna j-jag är så l-ledsen, j-jag skulle s-sagt nått t-tidigare!" grät Jess på andra sidan luren. Det var nått som hade hänt.
"Jess, gumman, ta det lungt. Vad är det som har hänt?" Jag hörde hur hon andades lite innan hon började berätta.
"När jag kom in igen när ni hade åkt så var Katarina och pappa rasande... först så slog pappa mig i magen när jag kom in och.. sparkade på mig när jag ramlade och... och..." hon slutade på grund av tårarna. Jag hörde hur hon började snyfta i andra änden och jag insåg att det här inte var första gången nått sånt här hände.
"Jess, hur länge har det varit såhär?" frågade jag och klumpen i min mage blev bara större och större.
"Några månader" snyftade hon fram och då kom mina tårar. Alla dem andra tittade oroligt på mig och Niall la sin hand på min arm men jag skakade bara av mig den.
"Gumman lyssna på mig! Packa dina grejer så kommer jag och hämtar dig, okej?"
"Okej" snyftade hon och jag hörde hur hon drog fram sin resväska.
"Okej bra jag är där om en halvtimme. Jag älskar dig!" sa jag och la på.
"Sanna va är det som har hänt?" frågade Cattie oroligt men jag hade ingen tid att förklara.
"Jag måste hämta Jess! Jag förklarar sen men säg till Liam att boka en biljett till henne också!" sa jag och tog min handväska och sprang ut mot Taxi parkeringen.
"Vänta här! Men stäng inte av motorn." sa jag till taxichaffören och han bara nickade. Det stod bara en bil utanför huset så jag antog att mamma och Michael tagit den andra och att Jess var ensam. Jag fumlade lite med nycklarna innan jag fick in dem i låset och öppnade dörren.
"Jess, var är du?" ropade jag samtidigt som jag gick mot trappan.
"Din lilla snorunge! Todde du att du bara skulle kunna sticka va?!" hörde jag en alldels för välbekant röst gorma.
"N..n...nej... nej... såklart inte..." stammade Jess och jag hörde räddlan i hennes röst. "s...s...snälla... gör mig inte illa..." nu hade jag hört nog. Trappan tog jag i ett par steg innan jag smällde upp dörren till Jess rum och slet tag i Michaels tröja och drog honom bort från Jess.
"DU RÖR HENNE INTE!!" skrek jag och klev in framför Jess.
"JAG GÖR VA FAN JAG VILL! HON ÄR MIN DOTTER!!" röt han och smällde en stenhård knytnäve rätt på min näsa. Smärtan fick mig att skrika rakt ut och blodet sprutade. Nästan lika snabbt kom nästa slag som träffade strax under mitt öga och ännu ett över mitt andra öga vilket fick mitt ögonbryn att spricka. Även dem slagen fick mig att skrika men sen slutade han. Hela mitt ansikte gjorde så ont att jag bara ville gråta, men det nöjet skulle jag inte ge honom.
"Det är bara en sak jag inte förstår, hurr blev ni såhär? Ni har alltid sagt hur mycket ni älskar oss!" sa jag och rätade på mig.
"Saker och ting förändras lilla slampa!" utbrast han och boxade mig i magen. Det slaget hade fått vem som helst att tappa andan men jag var fortfarande van efter alla mina år i handbollsmålet. Jag hörde hur Jess flämtade till när han knuffade mig baklänges och jag hörde hur hon reste sig upp bakom mig. Jag såg vad Michael tänkte men jag skulle inte låta honom göra Jess illa. Så den lilla sekunden han hade fokusen på Jess tog jag sats och sparkade honom rätt i skrevet samtidigt som jag slog mina hadflator över hans öron så hårt jag kunde. Michael skrek av smärta och föll till golvet.
"Nu kommer du i alla fall inte kunna skaffa några fler barn du kan misshandla." spottade jag och tog Jess i ena handen och hennes väska i den andra.
"Nu drar vi!" viskade jag till henne och vi båda gick ut till taxin. Chaffören stirrade skräckslaget på mig när vi kom ut och jag insåg att troligen såg hemsk ut.
"Snälla fråga inte änns. Bara kör oss tillbaka till flygplatsen." suckade jag och satte mig ner.
"Sanna" svarade jag och jag hörde gråt från andra sidan luren.
"S-Sanna j-jag är så l-ledsen, j-jag skulle s-sagt nått t-tidigare!" grät Jess på andra sidan luren. Det var nått som hade hänt.
"Jess, gumman, ta det lungt. Vad är det som har hänt?" Jag hörde hur hon andades lite innan hon började berätta.
"När jag kom in igen när ni hade åkt så var Katarina och pappa rasande... först så slog pappa mig i magen när jag kom in och.. sparkade på mig när jag ramlade och... och..." hon slutade på grund av tårarna. Jag hörde hur hon började snyfta i andra änden och jag insåg att det här inte var första gången nått sånt här hände.
"Jess, hur länge har det varit såhär?" frågade jag och klumpen i min mage blev bara större och större.
"Några månader" snyftade hon fram och då kom mina tårar. Alla dem andra tittade oroligt på mig och Niall la sin hand på min arm men jag skakade bara av mig den.
"Gumman lyssna på mig! Packa dina grejer så kommer jag och hämtar dig, okej?"
"Okej" snyftade hon och jag hörde hur hon drog fram sin resväska.
"Okej bra jag är där om en halvtimme. Jag älskar dig!" sa jag och la på.
"Sanna va är det som har hänt?" frågade Cattie oroligt men jag hade ingen tid att förklara.
"Jag måste hämta Jess! Jag förklarar sen men säg till Liam att boka en biljett till henne också!" sa jag och tog min handväska och sprang ut mot Taxi parkeringen.
"Vänta här! Men stäng inte av motorn." sa jag till taxichaffören och han bara nickade. Det stod bara en bil utanför huset så jag antog att mamma och Michael tagit den andra och att Jess var ensam. Jag fumlade lite med nycklarna innan jag fick in dem i låset och öppnade dörren.
"Jess, var är du?" ropade jag samtidigt som jag gick mot trappan.
"Din lilla snorunge! Todde du att du bara skulle kunna sticka va?!" hörde jag en alldels för välbekant röst gorma.
"N..n...nej... nej... såklart inte..." stammade Jess och jag hörde räddlan i hennes röst. "s...s...snälla... gör mig inte illa..." nu hade jag hört nog. Trappan tog jag i ett par steg innan jag smällde upp dörren till Jess rum och slet tag i Michaels tröja och drog honom bort från Jess.
"DU RÖR HENNE INTE!!" skrek jag och klev in framför Jess.
"JAG GÖR VA FAN JAG VILL! HON ÄR MIN DOTTER!!" röt han och smällde en stenhård knytnäve rätt på min näsa. Smärtan fick mig att skrika rakt ut och blodet sprutade. Nästan lika snabbt kom nästa slag som träffade strax under mitt öga och ännu ett över mitt andra öga vilket fick mitt ögonbryn att spricka. Även dem slagen fick mig att skrika men sen slutade han. Hela mitt ansikte gjorde så ont att jag bara ville gråta, men det nöjet skulle jag inte ge honom.
"Det är bara en sak jag inte förstår, hurr blev ni såhär? Ni har alltid sagt hur mycket ni älskar oss!" sa jag och rätade på mig.
"Saker och ting förändras lilla slampa!" utbrast han och boxade mig i magen. Det slaget hade fått vem som helst att tappa andan men jag var fortfarande van efter alla mina år i handbollsmålet. Jag hörde hur Jess flämtade till när han knuffade mig baklänges och jag hörde hur hon reste sig upp bakom mig. Jag såg vad Michael tänkte men jag skulle inte låta honom göra Jess illa. Så den lilla sekunden han hade fokusen på Jess tog jag sats och sparkade honom rätt i skrevet samtidigt som jag slog mina hadflator över hans öron så hårt jag kunde. Michael skrek av smärta och föll till golvet.
"Nu kommer du i alla fall inte kunna skaffa några fler barn du kan misshandla." spottade jag och tog Jess i ena handen och hennes väska i den andra.
"Nu drar vi!" viskade jag till henne och vi båda gick ut till taxin. Chaffören stirrade skräckslaget på mig när vi kom ut och jag insåg att troligen såg hemsk ut.
"Snälla fråga inte änns. Bara kör oss tillbaka till flygplatsen." suckade jag och satte mig ner.
Catties pov:
"Where are they? We gotta go now..." mumlade Liam. Han hade blivit helt galen när jag berättat det lilla jag visste men han hade gjort vad Sanna sagt och jag kunde se hur orolig han va. Killarna hade gått och checkat in våra väskor medan Liam och jag väntade vid dörren på Sanna och Jess.
"I don't know Li, but they should be here any minute." sa jag lungt. Igentligen hade jag ingen aning, jag visste inte vad som hade hänt Jess eller Sanna nu. Jag bara hoppades att dem skulle komma hit i ett stycke.
"Hey guys!" hörde jag min bästa väns röst bakom mig och både Liam och jag suckade lättat. Men när vi vände oss om fick synen av Sannas blodiga ansikte oss båda att sluta andas i ett par sekunder.
"Do I look that bad?" suckade hon försökte le mot oss men varken Liam eller jag köpte hennes leende.
"WHAT THE HELL HAPPENED?!?!" skrek Liam utan att bry sig om alla som nu tittade på oss. "Who did this to you sweetheart?" la han sen viskande till och drog in henne i sin famn.
"Honey, I'm fine... I just need to go wash my face... I guess..." sa Sanna och kramade honom tillbaka. Liam började protstera att hon inte alls var okej men Sanna bara skakade på huvudet.
"I'll go with you!" utbrast jag. Jag ville ha en förklaring till varför hon såg ut som offret i en kriminalserie.
"Okay, Jess go leave your bag! Liam go with her.. and tell the boys I'm fine!" log hon och vi gick mot toaleterna.
"Bara berätta vad som hände!" suckade jag samtidigt som hon böjde sig över hanfatet.
"Michael och Katarina har slagit och, ja misshandlat Jess i ett par månader. Dem var på henne när vi åkt och Jess var helt förstörd när hon ringde mig. Jag var tvungen att göra nått! Sen va Michael där när jag kom dit och ja.. du ser ju hur det gick sen..." sa hon och gestikulerade mot sitt ansikte.
"Får jag fråga vad du gjorde med psykfallet?" frågade jag och räckte henne en pappershandduk och ett plåster.
"I kicked him in the balls och sabba trummhinnorna på na" sa hon och skrattade lite samtidigt som hon försökte plåstra om sitt spruckna ögonbryn.
"Men gud... du är ju sjuk i huvet på riktigt!" skrattade jag och tog hennes hand.
"Where are they? We gotta go now..." mumlade Liam. Han hade blivit helt galen när jag berättat det lilla jag visste men han hade gjort vad Sanna sagt och jag kunde se hur orolig han va. Killarna hade gått och checkat in våra väskor medan Liam och jag väntade vid dörren på Sanna och Jess.
"I don't know Li, but they should be here any minute." sa jag lungt. Igentligen hade jag ingen aning, jag visste inte vad som hade hänt Jess eller Sanna nu. Jag bara hoppades att dem skulle komma hit i ett stycke.
"Hey guys!" hörde jag min bästa väns röst bakom mig och både Liam och jag suckade lättat. Men när vi vände oss om fick synen av Sannas blodiga ansikte oss båda att sluta andas i ett par sekunder.
"Do I look that bad?" suckade hon försökte le mot oss men varken Liam eller jag köpte hennes leende.
"WHAT THE HELL HAPPENED?!?!" skrek Liam utan att bry sig om alla som nu tittade på oss. "Who did this to you sweetheart?" la han sen viskande till och drog in henne i sin famn.
"Honey, I'm fine... I just need to go wash my face... I guess..." sa Sanna och kramade honom tillbaka. Liam började protstera att hon inte alls var okej men Sanna bara skakade på huvudet.
"I'll go with you!" utbrast jag. Jag ville ha en förklaring till varför hon såg ut som offret i en kriminalserie.
"Okay, Jess go leave your bag! Liam go with her.. and tell the boys I'm fine!" log hon och vi gick mot toaleterna.
"Bara berätta vad som hände!" suckade jag samtidigt som hon böjde sig över hanfatet.
"Michael och Katarina har slagit och, ja misshandlat Jess i ett par månader. Dem var på henne när vi åkt och Jess var helt förstörd när hon ringde mig. Jag var tvungen att göra nått! Sen va Michael där när jag kom dit och ja.. du ser ju hur det gick sen..." sa hon och gestikulerade mot sitt ansikte.
"Får jag fråga vad du gjorde med psykfallet?" frågade jag och räckte henne en pappershandduk och ett plåster.
"I kicked him in the balls och sabba trummhinnorna på na" sa hon och skrattade lite samtidigt som hon försökte plåstra om sitt spruckna ögonbryn.
"Men gud... du är ju sjuk i huvet på riktigt!" skrattade jag och tog hennes hand.
Liams pov:
"Hey guys... I think you should see this..." mumlade Cattie bakom oss. Vi hade varit ute och gått och visat London för Jess. Nu stog vi inne på Starbucks för vi alla hade blivit rätt törstiga.
När jag vände mig om och tittade åt hållet Cattie nickade såg jag en kvinna i 25-års åldern sitta och läsa en skvallertidnig.
Sanna flämtade till när hon såg omslaget och vi andra var helt i chock. Liam Payne's girlfriend beaten up stod det med stora bokstäver och hela framsidan var täckt med bilder av Sannas sönderslagna ansikte.
"Hey guys... I think you should see this..." mumlade Cattie bakom oss. Vi hade varit ute och gått och visat London för Jess. Nu stog vi inne på Starbucks för vi alla hade blivit rätt törstiga.
När jag vände mig om och tittade åt hållet Cattie nickade såg jag en kvinna i 25-års åldern sitta och läsa en skvallertidnig.
Sanna flämtade till när hon såg omslaget och vi andra var helt i chock. Liam Payne's girlfriend beaten up stod det med stora bokstäver och hela framsidan var täckt med bilder av Sannas sönderslagna ansikte.
Hej people!
Jag är ledsen att det tagit så lång tid och att kapitlet är så kort men jag hoppas ni gillar det!
Jag vet att det här är ett starkt ämne men jag tyckte det var ett intressant ämne att skriva kring så gärna inga negativa tankar kring det tack!
Love you! xxx
Kommentarer
Postat av: Anonym
Herre min gud!! Vilket hemskt men underbart kapitel! Sitter och gråter floder xD Oh my gosh :'( Stackars Jess och Sanna! Jävla föräldrar >:(
Så jävla grymt du är på att skriva gumman! Kan inte vänta tills nästa kapitel kommer ut!! ♥♥♥♥♥
Postat av: Emma
Guhh va bra skrivet!! :'D <33
Postat av: Emelia Selin
Hej jag fick en förfrågan av en tjej att länka denna blogg :) Vi skulle kunna göra ett länkbyte om du är intresserad :)
Kraam!
Svar:
Sara N
Postat av: Emelia Selin
Det är lugnt :) Jag brukar göra så att jag länkar i både inlägg och meny, om du länkar i meny är det så klart ett plus :) Hör gärna av dig när du länkat mig så länkar jag dig :)
Kraam!
Svar:
Sara N
Postat av: Felicia
Det är är så otroligt bra!
Postat av: Anonym
Jag gråter :') Du har talang att få reaktion på känslorna asså :) <33
Trackback
