"Do you want us to stay?" frågade Liam när vi stod i dörröppningen till lägenheten.

"I think we just need to be alone right now..." mumlade Sanna och tårarna började än en gång rinna ner för hennes kinder.

"Okey... but call if you need us! Okey?" sa Louis och sträckte fram en lapp med ett antal nummer på.

"Okey..." svarade Sanna och tittade tacksamt på dem.

"And girls I know this is totally wrong moment but do you have twitter?" sa Harry precis innan dem skulle gå.

"Yes AND Yes... @CattieLii and @SannaTheOne." sa jag och log lite mot Harry som skrev in det på sin mobil.

"Okey bye girls!" sa dem i kör innan jag stängde dörren.

Jag hade gråtit i timmar och nu var jag helt tom. Jag bara låg där på sängen och funderade på vad som hänt jag kunde faktiskt inte fatta att Nick var död! Borta! Att jag aldrig skulle få se honom igen. Jag tog upp min telefon och loggade in på twitter och bara skrev av mig.

Jag såg att Catti hade skrivit lite saker också:

Jag kollade runt lite och såg att alla killarna hade följt både mig och Catti. Jag tittade på deras sidor och såg att dem alla skrivit om oss. Niall hade skrivt:Praying for @CattieLii and @SannaTheOne! You will get through this girls! Jag läste allas men den gulligaste var Liams @SannaTheOne @CattieLii we're here and we support you! Call me if you want to talk! R.I.P Nick Dahlberg!

Jag blev jätte rörd över att killarna brydde sig så mycket fast vi bara känt varandra i några timmar. Jag stängde ner twitter men ångrade mig snabbt och öppnade det igen och skrev: @Real_Liam_Payne @Harry_Styles @Louis_Tomlinson @NiallOfficial @zaynmalik thank you guys for your support! It means so much! Love you! xx Bara för att så kollade jag vad som trendade och blev väldigt förvånad när jag såg att 'R.I.P Nick Dahlberg' var toptrend worldwide. Jag såg också att 'Who is Nick?' trendade men lite längre ner. Innan jag la ner mobilen så skrev jag en sista tweet: R.I.P Nick Dahlberg. Who is Nick? Nick was my best friend who died today. I will never forget that sight of my best friend dying!

"Jag kan inte fatta att den första begravningen jag ska gå på ska vara min bästa väns! Det är den värsta känslan ever!" Vi var tillbaka i Sverige eftersom Nicks föräldrar vägrat låta oss ha begravningen i London och nu stod vi framför spegeln i Sannas rum och gjorde oss i ordning.

"Nej!" svarade Sanna samtidigt som hon drog med eyelinern längs med sitt öga. Jag hade på mig en svart, långärmad klänning med axelvaddar som slutade ungefär en decimeter under min rumpa medans Sanna valt en svart byxdress eftersom hon inte var så mycket för klänningar.

"Tjejer vi måste åka nu!" ropade John på nedervåningen.

"Vi kommer!" skrek jag tillbaka och tog min lilla svarta handväska jag fått av Nick i julklapp förra året.

"Klar?" frågade Sanna som stod i dörren och väntade på mig. Jag slängde en sista blick på mig själv i spegeln innan jag gick fram och krokade i min arm i hennes.

"Klar!"

Begravningen var slut och de flesta hade åkt hem. Dem enda som var kvar vid graven var Nicks familj och jag och Sanna.

"Catti? Vart är Nick någonstans nu?" Nicks 5-åriga lillasyster Mia kom upp bredvid mig som från ingenstans och tog min hand. Jag torkade mina tårar innan jag satte mig ner på huk framför henne.

"Du förstår vännen, Nick är där uppe tillsammans med Sannas mormor nu!" sa jag och pekade mot himlen.

"Han har det väll bra där?" hon var så söt i sitt ovetande och jag kunde inte låta bli att le lite.

"Ja det kan jag lova dig sötnos!" viskade jag till henne och gav henne en kram innan jag sa åt henne att gå tillbaka till sina föräldrar, dem behövde henne mest just nu. Jag hade ju Sanna. Sanna, ja, hon var helt förstörd. Hon satt på marken bredvid graven med tårarna strömmande längs kinderna. Av alla så tror jag att det var hon och jag som tog det här hårdast. Hon hade ju trots allt sett kraschen och Nick var ju våran bästa vän. Jag gick fram och satte mig bredvid henne innan jag tog fram den lilla metallasken som vi brukade förvara våra 'små hemligheter' i när vi var små. I asken låg tre foton på oss alla tre tillsammans. Det första var från Sannas 4 års-kalas. Vi stod framför syrenerna i hennes trädgård med tårta i hela ansiktet och såg allmänt lyckliga ut. Den andra bilden var från våran solsemester på Hawaii där vi var med våra föräldrar får två år sen. Havet låg vindstilla bakom oss och solen höll på att gå ner. Det var Nick som stod i mitten och han hade varsin arm om oss och även på den här bilden såg vi jätteglada ut. Och den tredje bilden var från när vi tog studenten bara några veckor tidigare. I asken fanns även min favoritring som jag alltid hade på mig och Sannas halsband hon fått av sin mormor med en nalle hängande i en silverkedja. Jag tittade på innehållet i asken och insåg hur lyckligt lottade jag och Sanna var som fått en sån fantastisk bästa vän som Nick. Sakta fällde jag ner locket och plasserade den bredvid gravstenen. Jag kände hur mina tårar än en gång föll ner längs mina kinder och jag begravde mitt ansikte i mina händer.

"Girls are you okey?" hörde jag två bekanta röster säga och jag for snabbt upp på fötter.

"Louis! Liam!" utbrast jag och gav dem en varsin kram. "What are you two doing here?" frågade jag sen.

"We knew that the funeral was today and we just wanted to see so you two where okey after it..." sa Louis och log lite mot mig.

"What?! Wait! Did you fly to Sweden just because you wanted too see if we where okey?" sa Sanna och gapade av förvåning. Vi hade umgåtts med killarna en del innan vi åkte till Sverige men det här hade vi verkligen inte räknat med.

"Yes!" sa Liam glatt och tittade på mig.

"But don't you guys have a lot of important things to do?" frågade jag och gapade lika mycket som Sanna.

"Not now! and girls please close your mouths you look quite funny!" sa Liam och log lite mot oss.

"Oh... and shall we maybe go home now?" sa jag och kollade frågandes på Sanna för att få hennes åsikt.

"Yes... I think my parents already wondering why we're not home jet... but guys do you want to come with us?" frågade Sanna och vände sig mot Liam och Louis.

"Yeah that would be nice..." sa Louis snabbt och log stort.

"If you just wait a minute..." sa jag och tog Sannas hand. Vi ställde oss bredvid graven och Sanna sa det jag vet att hon tänkt på så mycket på de senaste veckorna.

"Nick, du är den mest underbara människan som någonsin satt sina fötter på den här jorden. Du har alltid stöttat oss båda och alltid funnits här. Nu är du borta och vi måste fortsätta utan dig. Jag önskar att jag hade gjort något den där dagen, då hade du kanske inte varit där uppe nu. Men jag kunde inte göra något. Vi älskar dig över allt och alla och du kommer alltid att ha våra hjärtan. Vi älskar dig Nick, det har vi alltid gjort och det kommer vi alltid att göra." Vi båda hade börjat gråta och utan att vi sa något mer gick vi bort till killarna som stod en bit ifrån graven.

"We're home!" ropade Sanna när vi alla fyra klev in i hallen.

"Pappa och Anna e inte hemma och varför pratar du engelska?" fick hon som svar från Jocke som satt inne i vardagsrummet. Jag och Sanna tog av oss skorna och gick in till honom och jag hörde hur Liam och Louis gjorde samma sak.

"Because of them!" sa Sanna och pekade på Liam och Louis när vi alla stod i vardagsrummet. Killarna såg lite oroliga ut eftersom dem inte förstått vad Jocke frågade.

"He asked why she speaked English." viskade jag till dem och dem andades ut lite. När Jocke vände sig om så föll hans haka till golvet av förvåning.

"But... aren't they Liam and Louis from One Direction?" frågade han förvånat och stirrade på killarna.

"Yes and we're going up to my room now... sa Sanna kort innan hon vände på klacken och styrde stegen upp till sitt rum.

"So guys! How could you come here without all swedich-fans now it?" frågade jag när vi satt oss ner i Sannas rum.

"We didn't tell anyone that we where going here and it was actually very easy this time, but Paul is on our hotel right now, just in case of enoution. " log Liam stolt.

"Haha okey that's good!" sa jag och log mot killarna.

"How old are you girls?" det var Louis som frågade och vi alla tre tittade förvånat på honom eftersom det inte hade ett dugg med samtalsämnet att göra.

"I'm 19 and Catti is 18..." sa Sanna långsamt och tittade på oss andra.

"...but I'm turning 19 in july." la jag till och log eftersom jag var lite stolt över det.

Vi satt inne hos Sanna rätt länge innan det knackade på dörren och John klev in i rummet.

"Catti du äter här va?" sa han men så såg han killarna och tittade skumt på oss. "Och det här är?" frågade han och tittade skeptiskt på Liam och Louis som satt där som två frågetecken.

"This is Liam and Louis!" sa Sanna och ställde sig bakom dem. John såg om möjligt ännu mer skeptisk ut.

"L.i.a.m P.a.y.n.e! L.o.u.i.s T.o.m.l.i.n.s.o.n!" sa hon samtidigt som hon gestikulerade mot killarna.

"Vänta! Är det inte så killarna i det där One Direction heter?" frågade John och såg duktigt förvirrad ut.

"Jo! Det är ju dem!" utbrast jag och ställde mig bredvid Sanna. "och John dem fattar inte ett ord vi säger nu!" la jag till.

"Hello guys... I'm John, Sannas dad..." sa han och nu lät han sådär skeptisk igen.

"Yes, dad! They want food! Goodbye now!" utbrast Sanna och knuffade ut honom ur rummet innan hon låste dörren bakom honom.

"So you flew to Sweden just to look if Sanna and Catti was okey after the funeral?" frågade Anna och tittade intresserat på killarna.

"Yes... We was a little bit worried about them and just wanted to check if everything was well." sa Liam glatt och log mot Sannas familj.

"Okey... men tjejer ska ni stanna i Sverige eller vill ni hitta nått nytt i London? Vi har ju redan sålt eran andra lägenhet..." frågade John för att byta samtalsämne.

"Dad! English please!" utbrast Sanna och tittade bestämt på honom. Hon var ju inte dum, min Sanna, om vi tog den här konversationen på engelska skulle inte John ha hjärta att flippa ur.

"Oh I'm sorry... are you girls gonna stay here in Sweden or do you want to fly back to London?"

"Thank you and we both want to fly back to London..." konstaterade Sanna och tittade på John och Anna.

"We can't buy you a new one... you have to buy it by your selfs this time..." sa John och tittade allvarligt på oss båda.

"I have an idea..." log Liam och tittade på Louis som verkade fatta vad han syftade på eftersom han nickade och log stort.

"You can stay in my apartment!" utbrast han och tittade förväntansfullt på mig och Sanna.

"What?! Are you serious?" utbrast Sanna och stirrade på dem.

"Yes!" sa dem båda samtidigt.

"I don't know if that is a good idea..." sa John och det syntes tydligt att han inte gillade iden.

"They're going to have their own bedroom..." sa Louis och försökte låta övertygande.

"And we're only going to stay there until we find something own!" la Sanna till och vi båda tittade på Gunde med puppy-eyes.

"I have to talk with your parents Catti but it's a maybe..."

"Oh my god!!! Tack! Tack sååååå mycket!" utbrast Sanna och sprang runt bordet och kramade om sin pappa.

"Maybe Sanna, maybe!" sa han och tittade bestämt på henne.

"Jaja... Liam! Thank you SOOO much!" utbrast hon sen och studsade runt lite till och kramade om honom också.

"You're welcome babe!" sa han och log mot Sanna när hon släppt honom.

"You can stay in my apartment!" utbrast han och tittade förväntansfullt på mig och Sanna.

"What?! Are you serious?" utbrast Sanna och stirrade på dem.

"Yes!" sa dem båda samtidigt.

"I don't know if that is a good idea..." sa John och det syntes tydligt att han inte gillade iden.

"They're going to have their own bedroom..." sa Louis och försökte låta övertygande.

"And we're only going to stay there until we find something own!" la Sanna till och vi båda tittade på Gunde med puppy-eyes.

"I have to talk with your parents Catti but it's a maybe..."

"Oh my god!!! Tack! Tack sååååå mycket!" utbrast Sanna och sprang runt bordet och kramade om sin pappa.

"Maybe Sanna, maybe!" sa han och tittade bestämt på henne.

"Jaja... Liam! Thank you SOOO much!" utbrast hon sen och studsade runt lite till och kramade om honom också.

"You're welcome babe!" sa han och log mot Sanna när hon släppt honom.

---

Haha herregud va dåligt slutet blev men här har ni det! :D <3

För er som har facebook får ni gärna gilla bloggen där för sneakpeaks, update och lite annat! Här!

Kommentera! :D xx