I am lost in pain without you - Kapitel 9

Prewious: Vi klev tillsammans ut och jag låste dörren bakom oss. När vi kom ut på gatan hade jag förväntat mig att få se en helt vanlig taxi men i stället möttes vi av en stor svart limosin. Jag märkte att jag gapade av förvåning och jag måste antagligen ha sett ut som en total idiot.
Sanna bara skrattade och drog in mig i limon.
"Se inte så chockad ut! Födelsedagsbarnet måste ju resa med stil!" sa hon och log busigt mot mig och jag kände på mig att den här kvällen skulle bli någonting jag aldrig skulle glömma.

"But I need that one thing
Yeah, you've got that one thing" sjöng killarna och hela publiken blev som galen. Alla bara skrek och skrek. Jag såg på killarna hur underbart de tyckte att det var.
"Okay guys... Today's a very special day... We have a girl in here who's turning 19 today..." sa Niall och gick långsamt över scenen.
"Yeah... This girl has together with her best friend been through one of the worst things you can think of this summer..." det var något skumt med det Niall och Zayn sa. Det kändes som om det var mig dem pratade om... Men när Louis långsamt fortsatte så förstod jag att det var mig dem menade:
"They lost their best friend in a tragic accident..." Tårarna började trycka på bakom mina ögonlock men jag höll dem inne. Inte gråta! Inte nu! for genom mitt huvud och svalde hårt. Jag tittade på Sanna som satt bredvid mig och såg att hon också var nära tårar.
"But I need that one thing
Yeah, you've got that one thing" sjöng killarna och hela publiken blev som galen. Alla bara skrek och skrek. Jag såg på killarna hur underbart de tyckte att det var.
"Okay guys... Today's a very special day... We have a girl in here who's turning 19 today..." sa Niall och gick långsamt över scenen.
"Yeah... This girl has together with her best friend been through one of the worst things you can think of this summer..." det var något skumt med det Niall och Zayn sa. Det kändes som om det var mig dem pratade om... Men när Louis långsamt fortsatte så förstod jag att det var mig dem menade:
"They lost their best friend in a tragic accident..." Tårarna började trycka på bakom mina ögonlock men jag höll dem inne. Inte gråta! Inte nu! for genom mitt huvud och svalde hårt. Jag tittade på Sanna som satt bredvid mig och såg att hon också var nära tårar.
"We haven't known these girls for so long but they already means so much to us! They are two of our absolutely best friends and we want to do everything we can to help them! and because it's your birthday today Cattie, we have a little suprise for you..." sa Liam och jag såg hur alla killarna tittade rakt på mig samtidigt som Sanna reste sig upp och tog min hand.
"Va håller du på med?" jag kände mig extremt förvirrad när Sanna drog mig ner för trapporna och in bakom scenen.
"Du kan texten till 'When I look at you' eller hur?" frågade hon när vi gick mot en trappa där det stod en massa personal som genast började fixa och dona med mig. När dem var klara så kände jag mig ännu mer förvirrad.
"Ja hurså?" sa jag som svar på Sannas fråga.
"Bra! Här." sa hon och gav mig en mikrofon samtidigt som hon knuffade mig framför sig upp för trappan.
"Sanna va i helvete är det här?" frågade jag och spärrade upp ögonen när jag hörde min egen röst genom alla högtalarna ute på arenan. Jag tittade på Sanna med stora ögon samtidigt som hon knuffade mig den sista biten upp.
När jag kom ut högst upp insåg jag att jag stod uppe på scenen och när jag tittade ut över havet av skrikande tonåringar vad det som om jag frös fast i golvet, jag kunde inte röra en fena. Men så såg jag hur Louis kom gående mot mig över scenen. Han flyttade bort min mikrofon lite innan han viskade:
"Come here! I know you want to do this!" Jag visste inte vad jag skulle säga. Det fanns inga ord. Men allt inom mig sa att han hade rätt. Det ville jag. Det här var allt jag någonsin drömt om. Varför tog jag inte chansen nu när den fanns inom räckhåll? Då kände jag hur Louis varma hand slöt sig om min och han drog med mig längre ut på scenen.
"Ladies and gentlemen let me present the wonderful Cathrine Lindkvist!" utbrast han och pekade med hela handen på mig. Det lät så gulligt när han försökte säga mitt efternamn att jag inte kunde låta bli att le lite. Han hade fortfarande inte släppt min hand när inrott till Miley Cyrus' When I look at you fyllde arenan. Louis började sjunga låten tillsammans med killarna som kommit och ställt sig bredvid mig och när refrängen kom tog jag ett djupt andetag och sjöng med killarna. Jag fortsatte att sjunga och märkte inte hur killarna tystnade.Det var så roligt att jag inte märkte att dem inte längre sjöng förens dem sista tonerna dött ut och jublet från publiken blev allt högre och högre och jag bara stod där och log som ett fån. Det här var den härligaste det här var den bästa dagen någonsin.
"Isn't she good?!" utbrast Liam och tittade ut över publiken som om möjligt skrek ännu högre. Det var helt fantastiskt. Jag kunde inte förstå att jag precis hade sjungit inför ungefär 4.000 människor och att dem jublade åt mig.

Zayns perspektiv:
"Thank you soooo much! We love you!!!" skrek vi och vinkade åt fansen innan vi sprang av scenen.
"That was awesome!" utbrast Liam när vi sjönk ner i sofforna i våran loge.
"You said it bro! It was fantastic! And they seemed to like Cattie!" sa Louis lyckligt och log stort mot oss.
"Yeah! She's so talented! She really deserve it!" sa Harry och log stort mot Louis.
"Ehm... Yeah..." mumlade Louis men han såg ut att vara någon annan stans.
"The world to Lou. I repeat: The world to Lou." sa jag och knuffade honom i sidan.
"Ehh... What?" frågade han förvirrat men i samma sekund knackade det på dörren och utan att någon av oss hann reagera for dörren till logen upp och in kom Cathrine och Sanna.

Louis' perspektiv:
"Hi girls!" utbrast vi alla samtidigt och Liam reste sig ur soffan och tog några snabba steg fram till Sanna och kysste henne. Jag tittade på dem men vände snabbt blicken. Det irriterade mig lite att han kunde göra så, fast jag inte kunde gå raka vägen fram och pressa mina läppar mot Cathrines. Men jag skakade snabbt bort tankarna. Det var Catties dag idag. Då var jag i stort sätt tvungen att vara glad.
"Get a room!" skrek Harry skrattandes och slängde en kudde på Liam och Sanna som fortfarande stod där mitt på golvet med läpparna tryckta mot varandra. Dem backade ifrån varandra och båda började skratta och Sanna tittade ner i golvet samtidigt som hennes kinder blev en aning röda.
"Haha if they are finish now I think we should get changed and get there!" utbrast Niall glatt och pekade med tummen på Sanna och Liam.
"Wait what?!" utbrast Cattie och såg ut som ett stort frågetecken.
"Haha babe you'll see! and I think we should leave so they can get changed!" sa Sanna glatt och drog med sig Cattie ut ur logen.
När dörren stängdes började killarna babbla på om hur festen skulle bli och hur dem trodde Cattie skulle reagera.
"...but guys, try to don't drink that much tonight okay? Nothing good happens when you're drunk!" sa Liam samtidigt som han drog av sig tröjan. Jag tittade lite på hans vältränade mage innan han knäppte den nya skjortan över den. Varför kunde inte jag vara lika vältränad som han? Han behövde ju bara titta på tjejerna för att få dem att falla pladask för honom....
"Lou? Are you coming?" jag rycktes ur mina tankar när Harry pratade med mig. Jag insåg med ens att killarna var klara och stod vid dörren och väntade på mig.
"Ehh... What?... Yeah! Wait just a second!" sa jag snabbt och drog av mig kläderna jag haft under konserten och satte på mig randig tröja och ett par vita jeans. "Let's go!" utbrast jag och följde efter killarna ut till Sanna och Cathrine som väntade utanför dörren.
"Finally! How can you be so slow? You're guys!" utbrast Cathrine när vi kom ut.
"So you think we're slow?! Have you meet yourself?!" frågade Harry ironiskt och puttade till henne. Hon bara grymtade till svar och knuffade tillbaka.
Vi mötte upp Paul och han hjälpte oss alla sju ut till en svart bil som stod utanför utan att vi blev nedtrampade av en massa fans.

Cathrines perspektiv:
Vi åkte ganska länge men tillslut stannade bilen. Bilen hade parkerat framför en mörk, helt nedsläckt lokal. Inte en själ syntes till.
"Är det här verkligen rätt?" viskade jag till Sanna som satt bredvid mig. Det var något som inte stämde och jag kunde inte låta bli att bli lite skrämd av den stora öde byggnaden . Det var verkligen någonting skumt med det här...
"Vänta så får du se..." fick jag som svar från henne. "and get out of the car now!" la hon sen till och det fick mig att inse att hon inte kom ut ur bilen förens jag klivit ur, men ingen av dem andra hade klivit ur bilen än vilket var lite konstigt, men jag gjorde som hon sa. Jag hoppade ur bilen men till min stora förvåning smälldes dörren igen bakom mig och bilen körde iväg. Jag bara stod där som ett fån och tittade efter bilen. Just då visste jag inte alls vad jag skulle göra. Jag kunde inte fatta att det där precis hände men jag kände mig på något sätt väldigt trygg med det hela. Det hade gått ett tag sen jag insett att det här var ett av Sannas galna påhitt, men jag hade ingen aning om vad det var...
Jag hoppade till när det plötsligt vibrerade till i min väska och när jag tog upp mobilen såg jag att jag fått ett Sms från Sanna. 'Gå in.' stod det och jag kunde inte låta bli att skratta lite.
"Va har du hittat på nu då din knasboll?" frågade jag rätt ut i luften innan jag gjorde som hon sagt och gick mot byggnaden.
När jag kom fram till dörren tvekade jag lite innan jag tog ett djupt andetag och öppnade dörren öppnade dörren.

Kapitel 9!!! :D
Jag är så sjukt ledsen för den dåliga uppdateringen men den senaste veckan har vårat internet varit heltt fucked up! Det har inte funkat alls typ så jag har inte kunnat uppdatera men nu har ni kepitlet här!
Jag hoppas ni gillar det! Och snälla söta rara! KOMMENTERA! Jag avskyr att inte veta vad ni tycker så snälla ni kommentera!!!
Puss och kram på er alla underbara Directioners!!! :D<333

Sen en sak till bara! Ny design har jag också fixat som ni kansle ser... hoppas ni gillar den! Jag är i alla fall asnöjd! En litan kul detalj om förra heddern: Var det någon som änns märkte att det inte stod "One Direction" utan "One Diection"? Haha hade du sett det? ;)<3


Twitter och Dba!

Tjo mina underbara läsare!
Jag fick en fråga för ett tag sen om jag hade twitter och det har jag så om ni vill vara gulliga så får ni väldigt gärna gå in och följa mig! https://twitter.com/#!/1Darestillhuman
Sen har jag en fråga till er också:
Jag vet att ni är Directioners precis som jag men jag undrar om ni gillar Dead by April, för jag och min kära vän Emma (xD) ska gå och se dem på torsag på Grönan! I'm so exited!!! :D Men om ni skulle vara där och råka få syn på oss så får ni gärna säga hej ;)
Och om ni inte redan läst så finns kapitel 8 här under! ;D
Puss på er!
<----Dba

<---Jag,Emma--->
(Ps. Jag ser inte direkt ut så längre, det där var i sommras men aja xD)

LÄS! LÄS! LÄS!

Läs bästaste Emmas grymma blogg!!!! :D<3
Puss på er! xx

KLICKA PÅ BILDEN!
(Ps. nytt kapitel i helgen x)


I am lost in pain without you - Kapitel 8

Previous: Utan att jag tänkte det minsta så la jag mig ner bredvid henne och la en arm om henne samtidigt som jag drog henne intill mig. Hon snurrade runt ett varv i sömnen och tröck sig mot min bröstkorg. Med ens försvann alla problem. Det ända som betydde något just nu var vi, Sanna och jag. Jag kände hennes rytmiska andetag mot min hals och allt kändes så perfekt.

Sannas perspektiv:
Snön låg tjock och gnistrande vit på marken och julprydnader hängde i husens fönster. Jag stoppade ner mina frusna händer i fickorna på jackan och granskade huset jag stod framför. Huset såg ganska gammalt ut med gråa väggar, som jag gissade hade varit gula en gång i tiden, och ett tak som såg ut att kunna rasa in vilken sekund som helst. Men ur fönsterna lyste det hemtrevligt och det doftade jul kring hela huset.
"Så du trodde du skulle kunna lämna mig utan att få betala för det?" viskade någon hotfullt i mitt öra och jag vände mig snabbt om för att mötas av ett par djupblå ögon. Kasper.
"Låt mig va!" skrek jag panikslaget och slog bort hans hand som han lagt på min höft.
"Skulle inte tro det!" sa han och som från ingen stans hade han en kniv i handen.
"Kasper! Vad tänker du göra?!" skrek jag och paniken blev allt större och större.
"Jag ska döda dig... Du ska inte tro att du kan komma undan. Du lämnar mig inte för någon berömd gay-sångare utan att få lida för det."  sa han hotfullt och jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag slog bort hans hand som höll fast mig och började springa. Men efter bara några meter snubblade jag i den djupa snön och föll huvudstupa framåt. Jag snurrade runt i snön och såg Kasper slänga sig mot mig med kniven riktad mot min bröstkorg. Jag skrek i panik samtidigt som jag satte mig rakt upp i sängen.

Liams perspektiv:
Jag vaknade av att någon skrek. När jag slog upp ögonen såg jag att det var Sanna. Hon satt upp i sängen och skrek och svettades. Snabbt satte jag mig upp i sängen och drog henne intill mig.
"Sanna... Calm down... It was just a dream!" sa jag samtidigt som jag vaggade henne långsamt fram och tillbaka i min famn. "Shhhh... It's okay swetheart... shh... Nothing can hurt you..." viskade jag lugnande i hennes öra och sakta lugnade hon ner sig.
"That was the worst dream ever!" andades hon samtidigt som hon såg mig i ögonen.
"What was it about?" frågade jag samtidigt som vi båda la oss ner igen. Egentligen kunde jag gissa svaret efter gårdagen.
"Kasper... He was about to kill me!" sa hon tyst och gömde sitt ansikte i min halsgrop.
"It won't happen in real life I promise! If he just put hes hand on you he'll be dead!" viskade jag och kysste henne på pannan. Hon tittade upp på mig och log lite.
"Thanks, but Liam do you guys have some concerts or stuff on Saturday next week?" frågade hon och jag förstod att hon ville byta samtalsämne.
"Ehm... Let me think... Ehhh... Yeah, we have a concert... Why do you ask?" sa jag och kunde inte slita blicken från hennes vackra ögon.
"It's Cattis birthday and I want to do something special for her! Something BIG!" log hon innan hon stelnade till och hävde sig upp på ena armen och kikade över min axel. Hon andades ut lite och jag gissade att Cattie sov hos nån av killarna.
"Pjuf... but do you know what we can do to celebrate her? Some ideas?" sa hon och la huvudet på sned och tittade på mig. Jag funderade en liten stund innan jag kom på en toppen ide som jag snabbt berättade för Sanna och hon verkade också gilla den.

Cathrines perspektiv: En vecka senare, Cathrines födelsedag:
"Happy Birthday to you! Happy Birthday to you! Happy Birthday dear Cathrine! Happy Birthday to yooooou!" Jag vaknade av att dem andra sjöng för mig. När jag slog upp ögonen stod dem alla sex bredvid mig och log som idioter.
"Happy birthday baby!" log Sanna och la ner ett gigantiskt paket på min säng. Jag hävde mig storleende upp på armbågarna och tittade intresserat på paketet. Jag såg även att Louis höll i ett paket han också.
"Are this to me?" frågade jag och tittade på paketet som låg på sängen. Jag var rätt förvånad, men samtidigt misstänksam. Vad hade Sanna hittat på i år? Hon skulle alltid göra en massa stora och skruvade saker när jag fyllde år.
"Yes! Open it! It's from me!" sa Sanna glatt och jag såg hur ivrig hon var.
"Okay, okay!" skrattade jag och började öppna det stora paketet på sängen. Min haka föll till golvet när jag såg att det var ett helt nytt keyboard.
"What?! Are you crazy?! How did you get the money to this one?" frågade jag chockat och stirrade på presenten.
"I've been saving since your other one broke in January, and I got a little help with the last..." log hon och nickade lite mot killarna som stod och log som fån.
"Oh. My. God.! You are the best friend EVER!!!" utbrast jag och slängde mig över henne. Hon skrattade och kramade om mig.
"You're worth it! But open this one now! It's from me and the boys!" sa Louis och räckte mig ett lite mindre paket men som ändå vägde lite. Jag log stort mot honom och när jag öppnade den fick jag än en chock. I lådan låg en Canon eos 500D.
"OH MY GOD! Do you know for how long I've wanted this one?!" utbrast jag och la kameran försiktigt åt sidan innan jag slängde mig upp ur sängen och hoppade på killarna.
"Hahah, Yes Cathrine we know! That's why we bought it!" skrattade Harry och kramade om mig.
"Hahha... but how do you know? I haven't told you about my love for photography?" frågade jag och kände mig väldigt förvånad. Killarna bara skrattade och pekade på Sanna som satt på sängen och log som en knäppskalle.
"He-He... I may told them..." sa hon och log busigt mot mig.
"Knäppis!" sa jag glatt och kramade om henne innan jag vände mig mot killarna igen. "But guys you shouldn't! I know this one is VERY expensive and I don't want you to waist money on me!"
"Stop it! We wanted to! And now I think we should go and eat some breakfast!" utbrast Zayn och vi alla vände oss mot Niall som pep till av lycka och for i väg. Vi bara skrattade åt honom innan vi följde efter honom.
"Oh I almost forgot! Here you go!" sa Louis och räckte mig ett kuvert över köksbordet när vi satt och åt frukost. Jag tittade misstänksamt på kuvertet innan jag långsamt öppnade det. I låg två biljetter till killarnas konsert plus två backstage-pass.
"What is this?" frågade jag och jag förstod verkligen ingenting.
"Concert tickets! You and I are going on their concert tonight!" sa Sanna glatt och log stort mot mig. Jag bara stirrade på dem alla sex.
"This is just amazing! No I'm sorry amaZayn!" log jag och blinkade busigt mot Zayn som log gulligt mot mig.
"Hahaha, but Catti do you know what this means?" frågade Sanna och log finuligt mot mig. Jag förstod exakt vad hon menade och vi båda for upp ur våra stolar samtidigt som vi skrek: "SHOPPING!" och rusade mot vårat sovrum för att klä på oss. Jag hörde killarna skratta åt oss innan vi stängde dörren bakom oss.
Vi hade varit ute i flera timmar och både Sanna oh jag hade lyckats hitta dem perfekta outfiterna för kvällen. Sanna hade till min stora förvåning köpt en klänning vilket var väldigt ovanligt. Jag köpte en söt, kort, beige klänning som Sanna tyckt var övergullig men enligt henne var den snygg på mig. Sannas klänning var svart och ganska enkel med ett brunt bälte i midjan. Till det hade vi båda hade köpt ett varsitt par Converse, eftersom jag tvingat henne att köpa klänningen så blev det mest rättvist så.
"Så e du taggad?" frågade Sanna när vi satte oss ner på ett café för att pusta ut lite innan vi skulle hem och göra oss i ordning för konserten.
"Så SJUKT! It will be SICK!" utbrast jag och dansade lite där jag satt på stolen.
"Haha aa!" skrattade hon och jag såg vad hon tänkte. Vi båda reste oss upp och började gå hemåt.
Väl hemma duschade vi och gjorde oss i ordning. Jag gjorde en ljus sminkning med en ljus ögonskugga, foundation och lite mascara. Håret lät jag hänga naturligt lockigt över mina axlar. När jag var klar kollade jag på Sanna som stod och flätade sitt hår. Jag slängde en blick på klockan som satt på väggen och insåg att taxin som killarna fixat åt oss skulle vara här vilken sekund som helst.
"Skynda dig Sanna!" utbrast jag och gick ut i hallen för att sätta på mg mina skor.
"Jag kommer nu!" fick jag som svar innan jag märkte hur Sanna kom upp bredvid mig.
Vi klev tillsammans ut och jag låste dörren bakom oss. När vi kom ut på gatan hade jag förväntat mig att få se en helt vanlig taxi men i stället möttes vi av en stor svart limosin. Jag märkte att jag gapade av förvåning och jag måste antagligen ha sett ut som en total idiot.
Sanna bara skrattade och drog in mig i limon.
"Se inte så chockad ut! Födelsedagsbarnet måste ju resa med stil!" sa hon och log busigt mot mig och jag kände på mig att den här kvällen skulle bli någonting jag aldrig skulle glömma.

I'M SO SORRY! Jag är sjukt ledsen för att jag inte kunde uppdatera i veckan men det har varit ganska mycket och jag har helt enkelt inte haft tid :( Jag ÄLSKAR att ni kommenterade så mycket och VARJE liten kommentar gör mig SÅÅ lycklig bara så ni vet ;)
Men här har ni kapitlet :D hoppas ni gillar det... Sannas dröm blev lite mysko men jag hade seriöst idetorka men jag hoppas ni gillar det ändå :)
Puss på er alla underbara läsare!<3

RSS 2.0